GOTT SLUT & GOTT NYTT ÅR!

Året 2010 var inte mycket racing för min del, men det har varit roligt att följa ett antal svenskars framfart på buggybanorna i Sverige och i Europa. Främst är det de unga förarna som visat var skåpet skall stå, både David Ronnefalk och Mikael Johansson har kört in på fina placeringar på tävlingar här i Sverige och ute i Europa. Skall bli roligt att få se hur det går för dem i VM i Finland 2011, de kan komma långt och det skulle inte förvåna mig om någon av dem kör A- eller B-final.

Short Course har börjat få fotfäste i Sverige under hösten och 2011 kan det mycket väl vara så att denna klass växer sig större. Klassen bjuder på billig och roligt racing, och många har insett detta. Kan arrangörerna få till ett bra reglemente som ger konkurrens på lika villkor kan det mycket väl vara så att denna blir en bra instegsklass för många ungdomar.

Själv har jag så smått kommit igång på nytt under hösten. Byggt två nya bilar, var av den ena - Short Course - rullar. Om tid och möjlighet ges 2011 kommer detta att bli min huvudklass 2011. Har också som målsättning att ha 2WD och 4WD körklara och få till något race med dem, men vi får se. RM i Tomelilla och NM i Danmark lockar, alltid roligt att köra stora race med många deltagare.

Men främst är det just nu mini-z för hela slanten i vardagsrummet. Har byggt en bana och kör med min gamla MR-02 som jag förbättrat med ny motor och lite nya delar. Kör mest för att komma in i körningen på nytt.

Och till slut, Axials XR10 Competition Rock Crawler skall byggas klar och bli en bil för mig och barnen till våren.

GOTT NYTT RACING ÅR 2011!

PerErik Nordman

På PerErik Nordmans egen hemsida kan man nu läsa att han slutar att tävla, där motiverar han också sitt beslut. PerErik har alltid varit en enormt hjälpsam kille som på en mängd tävlingar gett mig tips på allt från inställningar till körning. Han har också alltid varit med längst fram i resultatlisorna och gjort tävlingarna mer spännande. Hans avhopp blir en förlust för sporten. Här bjuder jag på en bildkavalkad!

Vinst i 4WD på Nordiska 2009, MHF Skarpnäck.

TQ på Nordiska 2009 med sin Kyosho.

PerErik vid mekbordet.

PerErik som TQ i 2WD på SC i Trelleborg 2009.

PerErik efter segern i Mellansvenska Elbilscupen, här med sin pappa Gustaf Nordman.

PerErik efter vinst efter första A-finalen på RM i 2WD 2008, MHF Skarpnäck.

PerErik på RM i 4WD 2008, MHF Skarpnäck.

Lycka till PerErik med vad du än tar för dig nu!

En äldre intervju med PerErik kan läsas HÄR.

Kyosho Ultima SC-R

Som jag skrev i förra inlägget tänkte jag ge en kort recension på mitt nya inköp, en Kyosho Ultima SC-R. Än så länge har det bara blivit ett körtillfälle och det var på tävlingen i Furulund. Med andra ord har det inte blivit möjligt att testa bilen ordentligt. Vad jag ser fram emot är att få testa bilen på en riktig grusbana, typ i Trelleborg.

Kyosho Ultima SC-R bygger på Kyosho:s framgångsrika 2 WD Ultima RB5 samt trucken Ultima RT-5. Så den som kör eller har kört någon av dessa bilar känner igen sig i byggandet. Här den främre infästningen för bärarmarna, samma delar som på de två andra bilarna.

En vid det här laget klassisk servoräddare, återfinns på alla Kyosho:s tävlingsbilar, även 4WD Lazer ZX-5. Ute på nätet finns en setup för bilen som Jared Tebo kör och där kan man läsa att han har limmat servoräddaren. Vet inte om det finns risk att den löser ut med de lite tyngre Short Course däcken. Själv kör jag standard. Vad jag har köpt till är flänskullager till servoräddaren, mer om detta finns HÄR.

Framvagnen klar, dock utan stötdämpare. Jag gillar den feta kofångaren!

På Ultima SC-R sitter en kulldiff, här är alla delar utlagda. Jag byggde ihop bilen med de medföljande kullorna och diffen fungerade bra på tävlingen i Furulund ändå fram tills växellådan pajade. Samma växellåda sitter i Ultima RB5 och det har inte tidigare hänt mig. Jag gillar den här kulldiffen, den är lätt att bygga ihop och fungerar bra.

Växellådan ihopbyggd. Muttern till slirkopplingen är utbytt mot en i aluminium som ger lite större möjligheter att lätta på kopplingen. Sen matchar det motorplattan bättre!

Dom här, vad dom nu heter, följer med i stål som standard, det är bra eftersom de håller.

Bakvagnen klar!

I byggsatsen medföljer de gamla kulledsändarna i mjuk och svart plast, de är värdelösa då de inte tål någonting alls. Köpte direkt till de hårda kulledsändarna (97021H).

Bil utan kaross! Det fick bli Novak och Futaba eftersom det fanns hemma. Har också satt batteri strap skruv från ASS för att få in fler typer av lipo, mer om denna förändring finns HÄR.

Bil med kaross! Jag hade byggt ihop bilen utifrån Jared Tebo:s setup och de inställningarna fungerade bra. Skulle behövt mer tid för att testa lite olika inställningar men det fanns det inte riktigt tid med på tävlingen i Furulund. Eftersom jag inte kört så mycket så kändes det väldigt osäkert till en början men det är en snäll bil att både köra och skruva med.

Det är riktigt bra stötdämpare på bilen och den känns enkel att hoppa med. Stötdämparna tar också upp ojämnheterna i marken bra. Karossen och de stora kofångarna fram och bak gör bilen tålig. Gjorde en del vurpor på tävlingen utan att bilen tog någon skada. Köregenskaperna är inte som en 4WD Short Course men det är, efter en del inställningar, en lugn bil som kommer runt kurvorna snabbt.

Short Course i Furulund

Inhandlade en Kyosho Ultima SC-R på Autopartner för två veckor sedan och hetsade med att sätta samman den för att kunna köra ett race i Furulund i helgen. Nio stycken Short Course dök upp. För egen del var det första körningen på bana på årtal, faktiskt. Senast jag körde på bana var på nordiska i Skarpnäck 2009. Men fan vad roligt det var att äntligen få köra lite igen och Short Course var helt rätt för denna nystart.

Banan i Furulund har matta som underlag och på sina ställen blandat material. Hyfsat bra fäste. Starten går längds med sidan.

Inga jättehopp som kräver timing men många mindre hopp och andra ojämnheter gör banan spännande.

Bild från en av finalerna i 1:8 el. Tyvärr inga bilder från Short Course då jag körde alla kval och finaler. Mikael Pålsson körde snabbt och säkert och vann.

Vinnarna i Short Course: 1:a Linus Sjöberg, 2:a Mikael Olsson och 3:a Stefan Åkesson. Själv lyckades jag kvala in som 3:a men lyckades sen inte hänga med i finalerna. I första finalen körde jag stabilt men inte tillräckligt snabbt. I andra körde jag snabbt och hängde nog med rätt bra (svårt att hålla någon koll på sin placering när man kör final på 8 minuter på en liten bana). Tyvärr rasade växellådan och bilen blev stående efter 5 minuter. Skruvade som en galning inför det sista heatet och lyckades få ut bilen med en ny växellåda. Fick en dålig start och var inblandad i en krasch vilket gjorde att jag hamnade sist. Körde sen upp mig till en femte placering och höll den in i mål.

Gruppbild!

Vinnarbil!

Short Course är klart roligt och jag är väldigt nöjd med att jag nu äntligen har kört ett race igen. Kyoshon var väldigt lättkörd men jag hade behövt några timmar till för att få rätt på inställningarna. Klart roligt format med bilar som håller och som inte kräver en massa träning för att behärska. På tävlingen i Furulund tävlade 2wd och 4wd tillsammans vilket inte riktigt fungerar, men det var roligt ändå.

Återkommer med en recension på Kyosho Ultima SC-R.

My friend Baggy-g

I steg 30 till 33 skruvar man samman länkarna och stötdämparna med drivningen. Förutom att göra detta i byggsteget som heter "G" skruvar man också fast servot. Inga komplicerade steg men rätt trevliga eftersom det nu börjar likna en bil, ursäkta en crawler.

Här ser man främre infästningen för stötdämparen. Lite glapp! Men plasten är böjlig och glappet går att skruva bort.

Det finns också möjlighet att fästa stötdämparen direkt på den undre länken, tre olika håll har förberetts.

Infästningen för den övre länken. Även har finns lite glapp men även här kan det skruvas bort. Jag gillar att det är ordentliga muttrar med nylonlåsning. Den bakre drivningen har en liknande infästning för de övre länkarna.

Bakre drivningens infästning för stötdämpare och undre länkar. Här finns inga möjligheter att ändra läget på stötdämparen.

Servot skruvas fast på drivningen fram. Inget komplicerat. Det är lite utrymme mellan servots kabel och muttern för den övre länkens infästning men det är bara att böja kabeln. Jag satsar på extra brickor för skruvarna eftersom jag vill fördela kraften på servot.

Tre olika servohorn i plast följer med byggsatsen och passar de vanligaste tillverkarna av servo. Själv passade jag på att köpa ett servohorn från Topcad i aluminium. Servot från Savöx drar 35 kg så det kändes som det behövdes något som matchade den styrkan. Servot är för övrigt ett Savöx SV-1270TG och skall jag vara ärlig vet jag inte om det behövs så mycket kraft som det här kan ge. Men jag tycker det är helt otroligt att det här lilla servot kan dra 35 kg och bara av den anledningen kan man ju köpa det. Fast det skall säkert komma till sin rätt i crawlern eller för att citera en tysk internetaffär: "ideal als Lenkservo z.B. in Monster-Trucks". Sehr gut!

Ett alternativt servo verkar annars vara Futabas S9157, det nämns bland annat på axials blogg. Men när jag tittade upp vad det skulle kosta i Sverige blev jag avskräckt.

Servot och servohornet är inköpta på Kullagergrossisten.

Måste göras...

Påse E och F känns för mig som ett nödvändigt ont i bygget. Dels är det länkagen som skall skruvas samman och det är en massa tråkigt skruvande, dels är det stötdämparna i påse F som skall sättas samman. Att fixa med stötdämparna har aldrig varit min favorit, det är mest bara kladdigt. Efter att ha plockat fram delarna i Påse E är det bara att sätta igång och skruva.

Det behövs ett verktyg med längre klinga för att komma åt att skruva fast skruven inne i plastdelen. De andra momenten är oproblematiska och det är bara att skruva på.

Färdigt! Vad gäller de högra "Links Set" är de de första delarna i bygget där jag känner att jag genast vill inhandla Axials "Options Parts". De som följer med bygget är i någon böjlig plast som inte känns det minsta stabil. Det blir till att införskaffa två par...

...såna här. Länkagen är i aluminium och borde ge större stadga i bilen. "Axial Machined High-Clearance Links" finns i en mängd olika färger men frågan är om inte de här gråa är snyggast.

Stötdämparolja medföljer!

Oringarna i oljestötdämparna skall smörjas in med fett så att man minskar risken för att olja läcker ut. Själv använder jag Team Associateds "Green Slime" som kan inköpas bland annat på Everöds RC Hobby. Det är ett fett som är anpassat för ändamålet (eller om det nu var ändamålet som var anpassat till fettet så att ass kan sälja ytterligare en liten dyr tub med fett).

Det medföljer fyra olika kolvar där den här varianten är den mest intressanta. Beroende på hur man sätter ihop den kan man få antingen snabb återstudsning och långsam kompression eller tvärtom. Smart!

Tips från Axial:s blogg är att införskaffa en sådan här 10 mm nyckel för att skruva fast nedre delen av stöddämparen. Det är ett bra tips kan jag intyga.

Se till att få in membranet ordentligt i sitt läge.

Det tråkiga arbetet är klart. Jag skall inte säga för mycket om vad jag tycker om de här stöddämparna innan jag provat dem, men efter att ha kört med Kyosho:s perfekta stötdämpare under lång tid är jag skeptisk.


Och till sist: här är en perfekt video på hur man bäst fyller stötdämparna med olja. Hittade denna introduktion på Proline:s hemsida och tycker den är väldigt pedagogisk utan att gå till överdrift (titta in det här inlägget så förstår ni vad jag menar).

Same same but different

Bygget fortsätter långsamt men säkert. Ovan är första dagens meckbord med nästan hela bygget utspritt på köksbordet. Praktiskt! Men när middagen skall fram på bordet får man lov att röja.

Här fortsätter bygget med Bag C & D, vilket är den bakre drivningen. Blir en kort byggbeskrivning eftersom den i stort liknar den främre. Inga svårigheter att skruva samman den tänkte jag, men vad hände då!

I byggsteg 22 är det sammanlagt åtta skruvar som skall sätta samman "Rear Axel Case". Två av skruvarna är en M2.6x10 Flat Head, vilket jag missade och tog fel skruv - en M3x10 Flat Head som också ligger i påsen. Bilden får tala för sig själv! Ser inte så snyggt ut men skall inte vara några problem för drivningen. Första reservdelen får bli en ny sådan där plastdel.

Som jag skrev i förra inlägget gäller det att tänka efter när man sätter ihop både den främre och bakre "Axel Case". På Axials blogg finns mer info. Jag kan dock tycka att Axial skulle kunna ha löst detta på ett bättre sätt genom att anpassa de två platsdelarna så att fler av skruvarna var av samma dimension. I byggsteg 22 är det till exempel fem olika skruvar, av sammanlagt åtta, som skall sitta på rätt plats. Lätt att göra fel!

De båda axlarna klara.

Nästa påse

Bygget fortsätter. I "Bag B" finns delarna för att sätta samman axlarna fram och styrspindlarna. Jag gillar att Axial har låtit sig inspireras av skatekulturen, här med dödskallar. Jag tror detta är en bra marknadsföringsstrategi för RC-företag genom att de sammankopplar sig med kulturer som bland ungdomar förknippas med en viss "coolhet". Ett annat företag som satsar på denna strategi är HB.

Alla kullager som är exponerade för smuts är tätade.

Det massiva "Final Gear". Kullagerna på detta sista drevet var svåra att få på men med lite fett gick det bra. De sitter verkligen utan minsta glapp. I beskrivningen står det inget om att feta in drevet men jag körde på en massa medföljande fett.

När man skruvar ihop "Front Axel Case" skall man kontrollera lite extra noggrant att man får alla skruvar rätt. På Axials egen blogg har man lagt upp lite anvisningar för detta byggmoment som det kan vara värt att läsa igenom innan man själv skrider till verket.

Servoplatta i aluminium. Som "Option Part" finns bland annat denna detalj att köpa i "Carbon Fiber", en uppgradering jag ställer mig tveksam till. Är det något jag är negativ så här långt in i bygget är att Axial försöker kränka "Option Parts" i var och vartannat byggsteg. Av 49 byggsteg finns sammanlagt 18 steg där "Option Parts" försöks säljas in. Snälla, bespara mig det.

Hub:en ser stabil och bra ut (men finns också i aluminium!!!). Ett plus är den skårade infästningen som gör att man enkelt kan laborera med vinkeln på hub:en, den så kallade castervinkeln. En liten castervinkel minskar kurvradien för bilen och gör att hjulet påverkas mer av hjulets egen rotation (gyroeffekten).

"Steering Knuckle" fastskruvad tillsammans med styrlänkaget. I styrlänkaget upptäckte jag för första gången under bygget ett lite glapp men det avhjälptes med en bricka.

Klart!

Nästa byggsteg är den bakre drivningen.