Tävling i Falun

Tävling nummer tre är avklarad och jag är mer än nöjd med dagen i Falun. Klubben SMK Dala Falun bjöd på en krävande bana, kafé och uppehåll i regnandet. Och förmodligen Sveriges vackraste utsikt från förarställningen med sjön Runn som breder ut sig intill banan. För naturälskande miniracingförare – om de finns – är detta banan man skall besöka. Själv njöt jag av omgivningen och riktigt schyst och tajt racing. Tack SMK Dala Falun! Här kommer min rapport om dagen.

Inför tävlingen i Falun hade jag verkligen haft möjlighet att köra mycket rcbuggy i jämförelse med de två första tävlingarna i år. Direkt efter tävlingen i Söderhamn tog jag mig samman och fick ihop sammanlagt 18 accar på ”Green Hill” och 20 accar på en grusplan i Hälsingland. Jag var därför väldigt förväntansfull när första träningsheatet kom igång – skulle de 38 accen ge något för min körning? Ute på banan märktes det direkt att det var en tämligen svår och krävande bana.



Under förarställningen finns en raksträcka som under dagen blev rejält uppkörd. Hamnade man i fel spår här studsade och for bakvagnen helt okontrollerat och man tappade fart. Efter raksträckan följer sedan en längre doserad kurva. De duktigare förarna kunde köra riktigt fort här, själv misslyckades jag med detta. Istället för att behålla farten från raksträckan fick jag sladd precis vid ingången till kurvan och tappade därmed fart.



Efter den doserade kurvan följer ett kurvigt parti där det gällde att välja rätt spår och hålla en relativt låg fart för att inte gasa på sig misstag. Efter detta parti kommer ett långt platåhopp. Under träningen försökte jag mig på att ta detta i ett enda hopp men detta resulterade oftast i att jag hamnade utanför banan. Många hade samma problem och det berodde förmodligen på att det var svårt att träffa rätt på hoppet då man kör ifrån förarställningen och inte riktigt ser var man skall placera bilen. Jag, precis som de flesta andra, valde att ta det säkra före det osäkra under tävlingen och tog istället platåhoppet i två hopp. Först lugnt upp på platån och sedan gas ner på grusen.



Banan har sedan tre stycken hårnålssvängar var av den ena är på betong. Denna sväng är väldigt hal och man får krypa fram med bilen för att inte glida ut ur kurvan. Innan raksträckan kommer sedan ett dubbelhopp som precis som platåhoppet var väldigt svårt att ta i ett hopp. De flesta valde under tävlingen att köra väldigt lugnt igenom hoppet och ta det i två mindre hopp. Själv gled jag över de båda hoppen i låg fart och vågade aldrig riskera en vurpa här. Efter den låga farten gäller det att gasa sig ut ur en L-sväng för att få med sig fart på rakan.

Inför det första kvalificeringsheatet kände jag mig fortfarande osäker på banan och jag gick ut i ett lågt tempo. Efter de 5 minuterna hade jag kört 12 varv. Det var en tid som inte skulle räcka så långt. Målet inför den här tävlingen var att behålla lugnet under kvalificeringsheaten och göra bättre och bättre tider för varje heat. Under tävlingen i Söderhamn gjorde jag den bästa tiden på det första kvalificeringsheatet och sedan stressade jag upp mig inför de andra två och därmed presterade jag sämre tider. Inför det andra kvalificeringsheatet i Falun gick jag därför ut med samma inställning som första, att köra lugnt och säkert. Tyvärr gjorde jag ett litet misstag i en av hårnålssvängarna och välte bilen upp och ner. En kurvvakt fick ingripa. Jag förlorade tillräckligt mycket tid på detta misstag för att tiden skulle bli några sekunder sämre än den förra. I sista kvalificeringsheatet kände jag mig lite säkrare på banan och hade hittat lite bättre inställningar på bilen för att jag skulle förbättra min tid och köra in på 12 varv och 5.04.67. Detta räckte dock bara till C-final, knappt 4 sekunder från B-final.

I C-finalen var vi bara 5 förare, vilket gav mycket plats ute på banan. Jag startade från ruta 2 men eftersom Teijo Valkola från SMK Dala Falun inte kom till start på första finalen blev jag första bil. Jag hade under pausen mellan kvalificeringarna och finalerna svarvat min motor och satt in nya kol. Jag kom iväg bra i starten och kunde snabbt skapa mig en liten ledning till de andra förarna. Men ganska snart kom min klubbkompis Rolf Karlsson, med sin Losi, ifatt mig. Nu började ett tajt race där vi turades om att vara i ledningen under några varv. Jag har nog aldrig varit så koncentrerad och glömde förstås bort att blinka så ögonen började svida och rinna. När speakern ropade ut att de 5 minuterna var slut hade vi nästan ett helt varv framför oss. Rolf var i ledningen och jag tätt efter. I en av hårnålarna gjorde jag ett litet misstag och sladdade bort mig. Rolf kunde genast vinna några meter till sin fördel och jag kände att det nu skulle vara svårt att köra ifatt honom. Han kunde köra in som segrare i den första C-finalen. Jag kom dock inte i mål utan plötsligt stannade min bil, hundra meter från mål. Trodde först att detta missöde skulle kosta mig andraplatsen men det visade sig att jag och Rolf hade varvat de andra förarna och jag fick behålla min andraplats trots att jag inte tog mig i mål. När jag kom ner på banan såg jag att det rök från motorn. Det var den motorn och, trodde jag, den tävlingen. Hade ingen reservmotor att tillgå. Tillbaks i depån kom dock räddningen i form av Morgan Larsson. Han var vänlig att låna ut en av sina motorer och det såg återigen positivt ut för min del. Tack Morgan!

Inför andra C-finalen hade Teijo fått ihop sin bil. I min egen bil satt nu en motor på 12 lindningar, istället för min gamla på 13 lindningar. De extra fartresurser den här motorn hade kunde jag inte kontrollera i början av den här finalen, utan jag sladda bort mig direkt och hamnade sist. Nu var det bara att börja jaga. Kom efter några varv ifatt Rolf och jag trodde först att det återigen skulle bli samma race som i föregående final, men jag märkte att hans bil sladdade ovanligt mycket (vilket senare skulle visa sig vara differentialen som spökade). Jag kunde relativt lätt köra om. Eftersom Teijo hade brutit var jag nu trea men var allt för långt ifrån de två andra förarna för att ha en möjlighet att köra ifatt. Henrik Lindholm från SMK Dala Falun vann denna andra C-final.

Inför sista finalen var vi fyra förare som hade lika många poäng, det var med andra ord öppet om vem skulle vinna. Jag, Teijo och Henrik kom iväg snabbt i starten. Jag låg sist av oss tre och jag kunde i ögonvrån se att Teijo och Henrik hade en liten batalj. Detta gjorde att jag kunde komma ifatt och även köra om Teijo. Nu var det bara att börja jaga Henrik. Han hade ett högt tempo och körde mycket säkert. Dock gjorde han några mindre misstag och jag kunde närma mig. Vid något tillfälle låg jag riktigt nära men sen sladdade jag bort mig i någon kurva och han kunde få en ledning på några metrar. Denna höll han mycket säkert och utökade den med några metrar för varje varv. När speakern ropade ut att de 5 minuterna hade gått såg jag att Henrik precis hade passerat mållinjen och hade därmed ett varv till godo. Själv gick jag in på en andra plats och min första 13-varvare på banan för dagen. Jag kom tvåa i C-finalen och behöll därmed min placering som jag hade kvalificerat in med.

Resultatmässigt gav de 38 accarna inte så mycket. Jag kom på en 22:a plats av 25 startande. Dock kände jag mig mycket säkrare i min körning än vad jag gjort på tävlingarna i Örebro och Söderhamn. Detta tycker jag inte minst visade sig i att jag bara behövde ta hjälp av kurvvakterna en gång under kvalificeringsheaten och finalerna. Med den snabbare motorn i sista finalen fick jag också upp farten och fick till en tid som skulle ha räckt till B-final. Jag måste med andra ord börja bli lite snabbare redan i kvalificeringsheaten och inte vänta med de snabbare tiderna till sista finalen.



Det var många anmälda från MHF Skarpnäck men i sista stund hoppade en del av. Det annars så stora samlingen av skarpnäckare blev nu en mindre, men tappert kämpande, skara. I förgrunden är min meckplats på ett alldeles för litet bord. Och min granne för dagen var Rolf med son. Thomas Pettersson hade också tagit sig till Falun för att köra 4wd. Han slutade på en tredje plats. Grattis Thomas!



Tommy Bergfelt – MRC Hudik – körde 4wd för första gången och hade fått låna en äldre modell av för Kyoshos Lazer ZX-5. Han kvalade in på en tredjeplats men fick sedan lite oflyt i de två första finalerna. I sista gick det fort och säkert och han vann. Blev femma totalt.



Thomas satsar inför dubbeln.



Pererik Nordman – SMK Dala Falun – blev dagens TQ genom att vara den enda förare som körde 14 varv i kvalificeringsheaten. Körde in på en andra plats i finalerna.



Grabbarna i Falun var påhittiga som få…



Min roter efter första C-finalen. Den luktade inget gott.

Läs Thomas Pettersson inlägg om tävlingen HÄR.

Lars Jonsson har publicerat fotografier från Falun HÄR.

Och Niklas Eckard har publicerat fotografier HÄR.

Skruvsatser för RB5 och Lazer ZX-5 SP

Kullagergrossisten har nu tagit hem skruvsatser för Kyoshos RB5 samt Lazer ZX-5 SP. Skruvsatserna skall vara kompletta med insexskruvar, brickor, muttrar samt set-skruvar i rostfritt stål. Till RB 5:an får man över 130 delar och till Lazern över 175 delar. Satserna kostar 195 kronor styck.

Jag har köpt mig en sats för RB 5:an och jag tycker att kvaliteten ser ut att vara väldigt hög, har dock inte hunnit testa de mest utsatta skruvarna ännu. Vad som är snyggt är att delarna inte är svarta, som Kyoshos original, utan istället i blankt stål. Kan ju ge bilen ett annorlunda utseende.

I satsen till RB 5:an har de mindre Button Cap Screw 2.6, som bland annat sitter vid bärarmarna, bytts ut mot Cap Screw med ett 2.0 mm insexshuvud. Detta ger en hållbarare skruv som man inte lika lätt skruvar sönder (vilket jag gjort med mina original från Kyosho). Dock är dessa skruvar lite för lång och behöver filas ner något.

Kullagergrossisten hittar man HÄR.

Körning VII och VIII

Har lyckats få till två körningar på raken de senaste dagarna och det har givit sammanlagt nio laddningar. I tisdags var jag och körde på ”Green Hill” från tidig morgon fram till lunch och idag åkte jag dit efter lunch. Har fortsatt att koncentrera mig på hoppen och på att hålla banans rätta spårval. Känner att det är dessa två saker som jag behöver träna extra mycket på. Här finns mycket snabbhet att hämta. I hoppen gör jag fortfarande för många fel, även om jag kommit en bit på vägen att ha en viss kontroll över bilens luftfärd. Vad gäller spårvalet har jag svårt att hålla samma linje varv efter varv. Enstaka varv får jag till det och det går fort, andra varv hamnar jag helt fel och vinglar bara omkring på banan med bilen. Vad som dock är positivt är att jag känner att varje körning ger något för min utveckling. Med andra ord är det bara att fortsätta att köra.

Har idag också anmält mig tävlingen Ladusvängen den 5 och 6 juli i Trelleborg - hålls av klubben Trelleborgs MK. De har byggt en ny bana och det skall bli skoj att få komma ner och köra på denna. Men först skall tävlingen i Falun avklaras och så planerar jag den kommande vecka köra några extra körningar på grus. Har dock ingen tillgång till grusbana men har plockat fram mina koner som jag använde när jag körde på fotbollsplanen. Efter körningarna på ”Green Hill” behöver jag nu få lite träning på halare underlag inför Falun och Trelleborg.

Körning IV till VI

Jag har efter tävlingen i Söderhamn tagit mig till min hemmabana för lite körning. Det har blivit två mer regelrätta träningar och så en träning som har kombinerats med bygge av tak till klubbens förarställning. Sammanlagt har det blivit nio laddningar på banan. Inte så mycket men det har givits bra möjligheter att komma in i körningen på hemmabanan ”Green Hill” – som jag fortfarande har stora problem att bemästra.

Redan när jag kom igång med körning IV märkte jag att de två tävlingarna i Örebro respektive Söderhamn hade gett mycket för min egen körning. Jag upplevde att det fanns en annan säkerhet i att kontrollera bilen på banan och jag lyckades bättre med spårvalen. Vad jag dock kände efter Söderhamn var att jag behövde träna mycket mer på hoppen. Det var i hoppen som jag gjorde både de stora och små felen. Under körning IV till VI har jag därför koncentrerat mig extra mycket på körtekniken för hoppen. Det är främst tre saker jag koncentrerat mig på:

(1) Att hitta rätt spårval in i olika hopp och att varv efter varv hitta dessa spårval. Många gånger vet jag var jag bör placera bilen i banan för att komma rätt men av olika anledningar kommer jag ändå fel och gör misslyckade hopp.

(2) Att få rätt fart in i hoppen. En del hopp är enkla och det är bara att gasa och hoppa. Andra hopp gäller det att man saktar ner och får rätt fart in i hoppet. Mina misstag - både på "Green Hill" och på tävlingen i Söderhamn - är att jag har för hög fart in i hoppen. Detta resulterar många gånger i att bilen välter och jag förlorar massor av tid.

(3) Att bättre kunna kontrollera bilen i luften för att komma rätt i landningen eller kompensera de misstag jag gör i upphoppet. Främst har det handlat om att lära mig bromsa alternativt ge gas för att höja eller sänka bilen och komma rätt vid landningen. Detta börjar jag få rätt bra kläm på.

Skall försöka ta mig till banan snart igen så att jag får fortsätta träna hopp.

Däck och fälg I

Har länge tänkt starta en ny tråd kring däck och fälg. Först ut skulle jag skriva om hur jag brukar limma däck på fälg, men sen hittade jag Lars Jonssons blogginlägg om det samma. Jag tappade då inspirationen eftersom det inlägget är så uttömmande och pedagogisk. Men sen ändrade jag mig och tänkte att jag trots allt kan skriva ett litet inlägg om hur jag brukar limma mina däck och fälgar.

Steg 1



I ett första skedde gäller det att preparera fälgen. Jag brukar börja med att borra två hål i fälgen, centrerade i fälgens mitt och på motsatt sida om varandra. Detta är centralt för att luft skall kunna ta sig ut och in i fälgen under till exempel hopp. Jag brukar använda mig av en borr med 5 millimetersdiameter. Det där med storlek på borren brukar variera från förare till förare har jag märkt. Just 5 millimeter tycker jag är ett lagom stort håll för att luften skall ha möjlighet att lätt ta sig ut, men jag kommer nog att ha anledning att återkomma om det där med storleken på fälgens håll.

Jag sandpapprar därefter den yttersta raden på fälgen med 100 sandpapper tills den lite glansiga ytan försvinner. Därefter rengör jag skåran och den yttersta raden med en trasa och lite T-röd. Lars Jonssons föreslår också att man skall använda en hobbykniv och skära bort alla lösa gjutrester på fälgen. Detta har jag än så länge inte gjort men nästa gång jag preparera fälgar skall jag titta närmare på de fälgar från Kyosho som jag använder och se om detta behövs göras.

Steg 2



Efter fälgen är det skumgummiinlägget – ”foam” – som skall prepareras. Jag brukar klippa bort en liten bit av kanten både uppe och nere på inlägget för att på så sätt runda av hörnen. Nertill är detta centralt för att inlägget inte skall fastna i fälgen vid limningen. Upptill klipper jag bort lite skumgummi för att det skall passa bättre i däcket och att det inte skall bli en oväntad rekyl vid landning.

Därefter trycker jag in inlägget i fälgen och ser till att det passar bra och är jämnt fördelat i däcket. Jag rengör sedan däckets kant som kommer att ligga i fälgens skåra med en trasa och lite T-röd. Därefter är det dags att trä på däcket på fälgen. Innan limningen påbörjas är det viktigt att kontrollera så att däckets kant passar i fälgens skåra. Det är centralt att kanten inte glider upp under limningen, utan ligger kvar i skåran. Vid behov kan man klippa bort en millimeter på kanten så att den passar bättre.

Steg 3

För att lyckas bra med limningen är det viktigt att ha ett bra snabblim. Jag har än så länge använt mig av ”CS Tire Glue” som jag köpt på Everöds RC Hobby för 47 kronor. Ett billigare alternativ är de snabblim som finns till exempel på OK/Q8 och som många i min klubb använder. Jag har ännu inte testat dessa och får återkomma när jag gjort detta.



Innan limningen börjar skall däcket tryckas fast med ett riktigt kraftigt gummiband. Det finns att köpa speciella gummiband för ändamålet, men jag använder i stället 5 stycken vanliga gummiband. Det blir billigare och fungerar utmärkt.

Vid själva limningen lyfter jag något på kanten på däcket och trycker in några droppar i fälgens skåra. Jag trycker sedan ner däcket och ser till så att kanten har kommit på plats i skåran. Det gäller här att inte vara för långsam så att limmet hinner torka och däcket hamnar fel. Jag limmar sedan däcket på 4 punkter och utgår ifrån fälgen som en tänkt klocka. Börja alltså klockan 12 och fortsätt sedan att trycka in lite lim vid 15, 18 och 21. Med hjälp av limmets kapillärkraft brukar det flytta ut ganska bra i fälgen. Jag brukar dock få komplettera mellan de 4 limningspunkterna. När limmet har torkat är det bara att dra i däcket och där det släpper mot fälgen är det bara att limma lite extra.

Avslutningsvis föreslår Lars Jonssons att man skall trimma bort gjutrester på däcket med en sax. Jag har än så länge inte gjort det på däck som jag har använt, men det finns en poäng med att ta bort sådant material som inte är tänkt att sitta på däcket.

Nu är däck och fälg klara att använda. Jag hade här tänkt avsluta med att skriva att mina däck aldrig har lossnat från fälgen, men på träningen i helgen hände det. Ett litet område av däcket hade släppt i limningen och skumgummit tittade ut. Så kan det gå!


Lars Jonssons inlägg om däckslimning hittar du genom att klicka vidare HÄR.

Intervju med Tommy B.

Det här inslaget som jag idag presenterar liknar mer en tidningsintervju än ett personligt blogginlägg. Men grejen är den att jag av gammal vana är väldigt nyfiken av mig och vad är då bättre än att använda bloggen som en plats att intervju duktiga miniracingförare på för att få reda på hur de har gjort för att bli så duktiga som de är. Det är ju ett bra sätt för mig, tänker jag, att lära mig mer om miniracing och förhoppningsvis får du som läser min blogg också något ut av det. Först ut är nittonåriga Tommy Bergfeldt från klubben MRC Hudik. Han har jag nu mött på tävlingarna i Örebro och Söderhamn och jag blev genast nyfiken på hur han ställer in sin RB 5:a, vilka produkter han använder och hur han tränar. Jag skickade över att mail till Tommy och han var vänlig att svara. Hoppas du gillar läsningen!


Tommy in action i Söderhamn, där han slutade på en sjätteplats i A-finalen.

Kristofer: Hur länge har du kört rc?
Tommy: Började i juletid 1997.

K: När började du tävla?
T: Vintern 1998.

K: Vilken klass började du tävla i?
T: 1:10 Eltouring, med en Schumacher SST2000.

K: Vilka klasser tävlar du i för tillfället?
T: 1:10 Nitro-touring och 1:10 Elbuggy under sommaren. 1:10 Eltouring under vintern. Sneglar lite åt 1:8OR inför nästa sommar...

K: Vad uppskattar du mest med klassen miniracing 1:10 offroad (EL) 2wd?
T: Eftersom jag än så länge bara hunnit med 2 säsonger vettigt körande i elbuggy är det enkelheten. Man kan ha en bil som inte är topp-skick med sämre ackar och så vidare och ändå komma bra till om man kan ratta bilen. I de flesta onroad-klasser räcker det med att bilen är en halv millimeter sned-tweakad för att man skall tappa tiotals placeringar på stora race.

K: Vilka är dina tre största upplevelser inom miniracing 1:10 offroad?
T: Inte mycket då jag sett buggy mest som rolig grej...

• 6a på Nordiska 2WD i Trondheim 2006
• 1a Fredriks Minne 2WD 2006 och 2007
• 2a Fredrik Minne 2005 med gammal AEB3 i leran :o)

Jag rabblar hellre bättre meriter från andra klasser :D

• Riksmästare i Nitro Touring 2007
• DHI Cup 2008 - 4a i 19T Super Stock
• 1:a Mellansvenska Elbilscupen i 19T 2006-2007
• Också Svensk & Nordisk Kyosho World Cup-mästare 2002 & 2003

K: Vilka fler tävlingar inom 1:10 offroad kommer du att köra i år?
T: De enda jag bokat in ännu är Falun 28/6 samt RM, tror inte jag hinner med något mer i och med Nitro-racen.

K: Vilka kommer att bli dina tre största konkurrenter på RM:et i Skarpnäck tror du?
T: Ingen aning, jag kommer dit utan förhoppningar :D
Men ska man dra en gissning blir väl Daniel Persson vass, i och för sig blir väl vilken Skarpnäckare som helst vass då de vet hur man tar sig runt Green Hill.


Tommys RB 5:a lyfter över platåhoppet i Söderhamn.

K: Du kör idag en RB 5:a. Har du gjort några förändringar på bilen eller kör du den direkt från kartongen?
T: Direkt från kartong bortsett från keramiska diffkulor och aluminiumskruv på de flesta ställena. Det jag planerar inför RM är:

• Ti-turnbuckles som lär behövas då jag kört av några standard-stag. Efter 1 dag på Green Hill körde jag av 3 stag...
• Nya korta stötdämpartornet med tillhörande dämpare, förhoppningsvis håller de tornen bättre då de är mindre.
• Eventuellt också B4ans slipper pads och huvuddrev, då jag tycker att de håller sig jämnare genom ett heat.

K: Vilken motor och fartreglage använder du?
T: Novak GTB med Novak 5.5R-motor på 5 celler.

K: Vilken sändare använder du och vilket servo?
T: Sanwa M11R med Sanwas 2.4-system samt Futaba S9550-servo.

K: Hur lägger du upp din träning kring miniracing?
T: Den enda träningen jag lyckas med är bara för Onroad i stort sett. Under vintern rullar vi mattor i en gymnastiksal i Hudiksvall en gång i veckan, så då har man rätt bra träningsmöjligheter. Under sommaren är det värre. Eftersom jag inte bor helt idealiskt geografiskt sett, och har 15 mil till närmaste bana (Årsunda), blir det oftast att man kör en heldag eller helhelg antingen där eller annan bana lite längre bort, till exempel Västerås, Eskilstuna eller Skarpnäck. Eller så ser man till att vara vid banan minst dagen före en tävling för att kunna kolla hur grejerna fungerar.

Under träningsdagen blir det oftast att jag utgår från den setup jag hade senast, eller om jag har en gammal setup jag vet fungerar på banan man är på. I de flesta fall ändrar jag små-saker, som dämparvinklar och fjädrar. I vissa fall blir det stora ändringar då jag ändrar det mesta.

K: Tränar du något speciellt för 1:10 offroad?
T: Söderhamn blir det väl någon gång ibland. Det går dock räkna antalet gånger jag tränat elbuggy de 5 senaste åren på 1,5 hand...



K: Är det något speciellt du jobbat på när det gäller "Set up:en" för Söderhamn?
T: Att få bilen lättkörd, speciellt genom bumparna, vilket jag misslyckades med och till nästa gång ska jag återgå till helt standard-setup för att se om det blir bättre. Bilen har aldrig gått så bra som den gjorde första tävlingen förra våren.

K: Körde du samma "Set up" under tävlingen i Örebro?
T: I Örebro blev det ett väldigt labbande med oljor och fjädrar, till slut kom jag dock fram till att den bästa setupen var Söderhamn-setupen fast med standard-fjädrarna bak och mörkgula fram.

K: Hur hittar du fram till rätt däck under en tävling som Söderhamn där det var fritt val?
T: Tips av Lars Jonsson sedan förra året, jag hade kvar en uppsättning sedan dess som jag använde. Jag testade Holeshot under dagen också men de gick lika fort/långsamt som Bowtie fast på andra ställen av banan, tiderna var nästan identiska.

K: Du har valt de mindre hålen i kolven och låg viskositet på stötdämparoljan. Hur har du tänkt här? Varför inte stora hål?
T: Jag blev också fundersam över det, och jag kom fram till att kolvarna lever kvar sedan vintern... Jag bytte till mindre kolvar för att få bilen stummare på matta med 350-oljan, nu orkade jag inte slabba med kolvbyte utan hällde i lösare olja istället. Inför nästa race ska dock detta åtgärdas och bilen ska bli helt standard.

K: Finns det någon speciell anledning till att du plockat bort "Upper spacer" på de bakre Camberstagen?
T: Det är egentligen bara i hållbarhets-synvinkel för att gängorna inte ska slitas ut, eftersom man plockar bort lika mycket spacers både inne på bulkheaden som på hubben är Rollcentrat närapå oförändrat och jag märkte då ingen skillnad på banan.

K: Vad menar du med reversed Anti-squat?
T: Man vänder det främre bärarmsfästet upp-å-ner för att få mindre Anti-squatvinkel, vilket kan vara bra i olika tillfällen, jag tyckte jag fick mer driv ut ur kurvorna men vissa tycker tvärtom.

På oOples forum finns en bra guide till denna modd.: (http://www.oople.com/forums/showthread.php?t=4662&highlight=squat).

Tack Tommy!

Tommys sponsorer:
• Merlin Fuel (www.merlinfuel.com)
• Serpent / Hobbyprodukter (www.hobbyprodukter.com/ws)
• Hudikhobby (hudikhobby.com)

Anmäld till Falun

Nu är jag anmäld till min tredje tävling som hålls av klubben SMK Dala Falun. Tävlingen går av stapeln lördagen den 28 juni. Det ser ut att bli riktigt många deltagare i 2wd, jag var den 2 juni anmäld som förare nummer 25 och det är fyra veckor kvar. Räkna med stort startfält med andra ord!

Eftersom det är 4 veckor till start kommer jag ha möjlighet att träna lite. Som jag har skrivit tidigare är det främst i hoppen som jag gjorde störst misstag under tävlingen i Söderhamn. Det var oftast här jag hamnade upp och ner och därmed tappade massa tid. Klubben Smk Söderhamn har mycket förnämligt publicerat alla varvtider från tävlingen på Internet och som den tabellbitare man är har jag studerat mina varvtider noggrant och gjort en del analyser av min körning. Bäst tid fick jag på den andra finalen och hade jag lyckats presterat denna tid i kvalificeringsheaten hade jag tagit mig upp till B-final. Jag körde också rätt jämna tider fram till det varv jag misslyckades på och Ludvig Andersson gick om mig. Så här såg varvtiderna ut i C-final 2 (slutresultat: 9 varv 5.02.10):

12.62, 34.17, 33.66, 34.18, 34.56, 35.55, 45.13, 35.91, 36.32

Jag ligger ganska jämnt på tider mellan 33.66 och 35.55, men gör 3 dåliga varv på slutet. 45.13 var det stora misstaget som kostade på. Här förlorade jag 10 sekunder. Efter det blev jag stressad och försökte köra ifatt Ludvig, vilket resulterade i cirka 1 till 2 sekunder sämre varv än i början av finalen. Om jag hade kört på tider mellan 33.66 och 35.55 hade det räckt ganska lång i en B-final också. Måste alltså träna på att inte göra de stora misstagen, utan hålla mig lugn och köra stabilt i 5 minuter. Även om jag inte har de snabbaste varvtiderna, kan jämna varvtider ändå resultera i att man kör många varv. Farten kommer också med tiden skulle jag tro. Skulle man kunna pressa ner sig 2 sekunder per varv, så man låg mellan 31.66 och 33.55, hade man tagit sig till A-final. Som exempel låg vinnaren Daniel Persson i sin första A-final på tider mellan 30.00 och 32.62, medan den som kom sist i A-finalen låg mellan 32.02 och 37.04. Det är alltså bara att börja träna!

SMK Dala Falun finns på: www.smkdala.nu

”Set up” Majracet

Åkte till Majracet med en ”Set up” som mer eller mindre liknar den som kan kallas ”Joe Pillars - Worlds Setup”; alltså den inställning som bland annat Joe Pillars och Mark Pavidis körde på sina RB 5:or under världsmästerskapen i Japan 2007. I korthet ser den ”Set up:en” ut så här:

Fram:
• 3-B Pistons
• 35wt Losi Oil
• Orange Front Springs
• No Limiters in shocks with shock ends unthreaded 4 turns
• 30 degree kick-up/no spacer used
• Shocks mounted in middle location on tower and outside location on the arm
• 2-B Camberlink with no washers under the ball stud (middle on bulkhead/outside on caster block)
• Spindles in upper position
• 1/4oz of weight under steering rack (fits great)

Bak:
• 3-B Pistons
• 30wt Losi Oil
• Dark Yellow Rear Springs
• No Limiters in shocks with New W5183-02 Shock Shafts (54mm)
• Shocks mounted in middle location on tower and middle location on New LA243 arm
• 2-B Camberlink with 1mm washer under ballstud on shock tower brace and no washers under ball stud on hub (middle on shock tower and outside on hub)
• Hubs spaced in the middle position
• Hub height all the way down position
• 1/4 oz under rear tower

Extra information:
• Battery Position - Forward
• Ride Height - 25mm Front / 23mm Rear
• Pro-Line Cavalieri Edition Mid Wing

Vad jag framför allt ville prova på banan i Söderhamn var extra vikt på 10 gram under styrningen. Hade också ställt in stötdämparna på samma sätt som ovan. Jag upplevde att bilen gick bra direkt och passade min körning. Den extra vikten gjorde att bilen svängde bättre och inställningen på stötdämparna tog upp ojämnheterna på banan väldigt bra. Hade innan jag åkte iväg till tävlingen varit inne på www.petitrc.com:s resurs om ”Set up:er” på RB 5:an och tittat igenom de idéer på inställningar som jag trodde skulle passa banan i Söderhamn.

Utifrån dessa idéer testade jag under kvalet att ställa in ett kortare camberstag, höja vingen och placera batteriet längds bak. Genom kortare camberstag fram ville jag få en bil som var lite stabilare i de kurviga sektionerna på banan. Efter den här förändringen upplevde jag att bilen var mycket enklare att köra. Jag fick härigenom en bil som svängde in bättre i kurvorna, men som sen inte gav lika mycket styrning i kurvans mittelparti. Detta passade mig på banan i Söderhamn. Att ha vingen högre upp tillsammans, med batteriets placering bak, fick jag ner bilens kraft på hjulen där bak på den bitvis sliriga banan.

Petitrc:s resurs om RB 5:an, där också "Joe Pillars - Worlds Setup" finns, hittar man på: www.petitrc.com/view_news.php?id=7889.