måndag 30 juni 2008

Tävling i Falun

Tävling nummer tre är avklarad och jag är mer än nöjd med dagen i Falun. Klubben SMK Dala Falun bjöd på en krävande bana, kafé och uppehåll i regnandet. Och förmodligen Sveriges vackraste utsikt från förarställningen med sjön Runn som breder ut sig intill banan. För naturälskande miniracingförare – om de finns – är detta banan man skall besöka. Själv njöt jag av omgivningen och riktigt schyst och tajt racing. Tack SMK Dala Falun! Här kommer min rapport om dagen.

Inför tävlingen i Falun hade jag verkligen haft möjlighet att köra mycket rcbuggy i jämförelse med de två första tävlingarna i år. Direkt efter tävlingen i Söderhamn tog jag mig samman och fick ihop sammanlagt 18 accar på ”Green Hill” och 20 accar på en grusplan i Hälsingland. Jag var därför väldigt förväntansfull när första träningsheatet kom igång – skulle de 38 accen ge något för min körning? Ute på banan märktes det direkt att det var en tämligen svår och krävande bana.



Under förarställningen finns en raksträcka som under dagen blev rejält uppkörd. Hamnade man i fel spår här studsade och for bakvagnen helt okontrollerat och man tappade fart. Efter raksträckan följer sedan en längre doserad kurva. De duktigare förarna kunde köra riktigt fort här, själv misslyckades jag med detta. Istället för att behålla farten från raksträckan fick jag sladd precis vid ingången till kurvan och tappade därmed fart.



Efter den doserade kurvan följer ett kurvigt parti där det gällde att välja rätt spår och hålla en relativt låg fart för att inte gasa på sig misstag. Efter detta parti kommer ett långt platåhopp. Under träningen försökte jag mig på att ta detta i ett enda hopp men detta resulterade oftast i att jag hamnade utanför banan. Många hade samma problem och det berodde förmodligen på att det var svårt att träffa rätt på hoppet då man kör ifrån förarställningen och inte riktigt ser var man skall placera bilen. Jag, precis som de flesta andra, valde att ta det säkra före det osäkra under tävlingen och tog istället platåhoppet i två hopp. Först lugnt upp på platån och sedan gas ner på grusen.



Banan har sedan tre stycken hårnålssvängar var av den ena är på betong. Denna sväng är väldigt hal och man får krypa fram med bilen för att inte glida ut ur kurvan. Innan raksträckan kommer sedan ett dubbelhopp som precis som platåhoppet var väldigt svårt att ta i ett hopp. De flesta valde under tävlingen att köra väldigt lugnt igenom hoppet och ta det i två mindre hopp. Själv gled jag över de båda hoppen i låg fart och vågade aldrig riskera en vurpa här. Efter den låga farten gäller det att gasa sig ut ur en L-sväng för att få med sig fart på rakan.

Inför det första kvalificeringsheatet kände jag mig fortfarande osäker på banan och jag gick ut i ett lågt tempo. Efter de 5 minuterna hade jag kört 12 varv. Det var en tid som inte skulle räcka så långt. Målet inför den här tävlingen var att behålla lugnet under kvalificeringsheaten och göra bättre och bättre tider för varje heat. Under tävlingen i Söderhamn gjorde jag den bästa tiden på det första kvalificeringsheatet och sedan stressade jag upp mig inför de andra två och därmed presterade jag sämre tider. Inför det andra kvalificeringsheatet i Falun gick jag därför ut med samma inställning som första, att köra lugnt och säkert. Tyvärr gjorde jag ett litet misstag i en av hårnålssvängarna och välte bilen upp och ner. En kurvvakt fick ingripa. Jag förlorade tillräckligt mycket tid på detta misstag för att tiden skulle bli några sekunder sämre än den förra. I sista kvalificeringsheatet kände jag mig lite säkrare på banan och hade hittat lite bättre inställningar på bilen för att jag skulle förbättra min tid och köra in på 12 varv och 5.04.67. Detta räckte dock bara till C-final, knappt 4 sekunder från B-final.

I C-finalen var vi bara 5 förare, vilket gav mycket plats ute på banan. Jag startade från ruta 2 men eftersom Teijo Valkola från SMK Dala Falun inte kom till start på första finalen blev jag första bil. Jag hade under pausen mellan kvalificeringarna och finalerna svarvat min motor och satt in nya kol. Jag kom iväg bra i starten och kunde snabbt skapa mig en liten ledning till de andra förarna. Men ganska snart kom min klubbkompis Rolf Karlsson, med sin Losi, ifatt mig. Nu började ett tajt race där vi turades om att vara i ledningen under några varv. Jag har nog aldrig varit så koncentrerad och glömde förstås bort att blinka så ögonen började svida och rinna. När speakern ropade ut att de 5 minuterna var slut hade vi nästan ett helt varv framför oss. Rolf var i ledningen och jag tätt efter. I en av hårnålarna gjorde jag ett litet misstag och sladdade bort mig. Rolf kunde genast vinna några meter till sin fördel och jag kände att det nu skulle vara svårt att köra ifatt honom. Han kunde köra in som segrare i den första C-finalen. Jag kom dock inte i mål utan plötsligt stannade min bil, hundra meter från mål. Trodde först att detta missöde skulle kosta mig andraplatsen men det visade sig att jag och Rolf hade varvat de andra förarna och jag fick behålla min andraplats trots att jag inte tog mig i mål. När jag kom ner på banan såg jag att det rök från motorn. Det var den motorn och, trodde jag, den tävlingen. Hade ingen reservmotor att tillgå. Tillbaks i depån kom dock räddningen i form av Morgan Larsson. Han var vänlig att låna ut en av sina motorer och det såg återigen positivt ut för min del. Tack Morgan!

Inför andra C-finalen hade Teijo fått ihop sin bil. I min egen bil satt nu en motor på 12 lindningar, istället för min gamla på 13 lindningar. De extra fartresurser den här motorn hade kunde jag inte kontrollera i början av den här finalen, utan jag sladda bort mig direkt och hamnade sist. Nu var det bara att börja jaga. Kom efter några varv ifatt Rolf och jag trodde först att det återigen skulle bli samma race som i föregående final, men jag märkte att hans bil sladdade ovanligt mycket (vilket senare skulle visa sig vara differentialen som spökade). Jag kunde relativt lätt köra om. Eftersom Teijo hade brutit var jag nu trea men var allt för långt ifrån de två andra förarna för att ha en möjlighet att köra ifatt. Henrik Lindholm från SMK Dala Falun vann denna andra C-final.

Inför sista finalen var vi fyra förare som hade lika många poäng, det var med andra ord öppet om vem skulle vinna. Jag, Teijo och Henrik kom iväg snabbt i starten. Jag låg sist av oss tre och jag kunde i ögonvrån se att Teijo och Henrik hade en liten batalj. Detta gjorde att jag kunde komma ifatt och även köra om Teijo. Nu var det bara att börja jaga Henrik. Han hade ett högt tempo och körde mycket säkert. Dock gjorde han några mindre misstag och jag kunde närma mig. Vid något tillfälle låg jag riktigt nära men sen sladdade jag bort mig i någon kurva och han kunde få en ledning på några metrar. Denna höll han mycket säkert och utökade den med några metrar för varje varv. När speakern ropade ut att de 5 minuterna hade gått såg jag att Henrik precis hade passerat mållinjen och hade därmed ett varv till godo. Själv gick jag in på en andra plats och min första 13-varvare på banan för dagen. Jag kom tvåa i C-finalen och behöll därmed min placering som jag hade kvalificerat in med.

Resultatmässigt gav de 38 accarna inte så mycket. Jag kom på en 22:a plats av 25 startande. Dock kände jag mig mycket säkrare i min körning än vad jag gjort på tävlingarna i Örebro och Söderhamn. Detta tycker jag inte minst visade sig i att jag bara behövde ta hjälp av kurvvakterna en gång under kvalificeringsheaten och finalerna. Med den snabbare motorn i sista finalen fick jag också upp farten och fick till en tid som skulle ha räckt till B-final. Jag måste med andra ord börja bli lite snabbare redan i kvalificeringsheaten och inte vänta med de snabbare tiderna till sista finalen.



Det var många anmälda från MHF Skarpnäck men i sista stund hoppade en del av. Det annars så stora samlingen av skarpnäckare blev nu en mindre, men tappert kämpande, skara. I förgrunden är min meckplats på ett alldeles för litet bord. Och min granne för dagen var Rolf med son. Thomas Pettersson hade också tagit sig till Falun för att köra 4wd. Han slutade på en tredje plats. Grattis Thomas!



Tommy Bergfelt – MRC Hudik – körde 4wd för första gången och hade fått låna en äldre modell av för Kyoshos Lazer ZX-5. Han kvalade in på en tredjeplats men fick sedan lite oflyt i de två första finalerna. I sista gick det fort och säkert och han vann. Blev femma totalt.



Thomas satsar inför dubbeln.



Pererik Nordman – SMK Dala Falun – blev dagens TQ genom att vara den enda förare som körde 14 varv i kvalificeringsheaten. Körde in på en andra plats i finalerna.



Grabbarna i Falun var påhittiga som få…



Min roter efter första C-finalen. Den luktade inget gott.

Läs Thomas Pettersson inlägg om tävlingen HÄR.

Lars Jonsson har publicerat fotografier från Falun HÄR.

Och Niklas Eckard har publicerat fotografier HÄR.

Inga kommentarer: