Lördagen började tidigt. Klockan halv fem ringde klockan och jag steg upp för att snabbt få i mig lite frukost och bära ner väskorna och RB 5:an till bilen. Övriga familjen låg och sov när jag kom iväg. Resan till Örebro gick snabbt och jag var framme vid banan klockan halv åtta. Då hade de flesta förare redan kommit till banan och fått upp sina grejer. Gänget från Skarpnäck hade ockuperat ett antal bord i ena kortsidan av depån och Lasse var igång med att få sin Losi körbar.
Jag slängde snabbt på ett batteri på laddning för att jag skulle hinna få ut bilen till första träningsheatet klockan 8:28. Batteriet blev inte fulladdat men halv nio körde jag mina första varv på den nypreparerade banan i Örebro. Redan innan jag kom iväg fick jag en kommentar från en annan förare om att jag var den första föraren som körde träningsheat på helt nya däck. Det var så klart inte så smart av mig. Hade inte tid att byta utan fick lov att köra med kvaldäck under första träningsheatet. Banan var slirig och det var väldigt svårt att få kontroll på bilen. Dessutom slirade min differential. Jag sprang snabbt ner från förarställningen och tillbaks till depån för att dra åt differentialen. Fick ut bilen någon minut senare och hann köra några varv till. Min ”Set up” som jag hade åkt till Örebro med fungerade inte något vidare så det var bara att börja laborera.
Tillbaka i depån valde jag att flyttade in stötdämparna i det övre fästet och placerade batteriet längds bak i bilen. Allt för att få mer fäste på däcken bak. Innan andra träningsheatet fick jag hjälp av Nille att ställa in slirkopplingen. Nille var väldigt behjälplig i depån med att skruva och ge tips. Inte minst han och Kim tokskruvade på morgonen för att få klart Kim och hans son Robins bilar. Kim och Robin var för övrigt, tillsammans med Per, mina depågrannar under tävlingen och gav mig hjälp och lånade ut lödkolv med mera under tävlingen. Vid andra träningsheatet gick det lite bättre och jag kunde vara ute en längre tid och fick testat banan. Men bilen var fortfarande konstigt inställd och understyrde och slirade om vart annat. Gjorde en del nya förändringar på ”Set Up:en” när jag kom in i depån, bland annat mer negativ Camber på bakhjulen. Nu stundade första kvalificeringsheatet.
Skulle starta som bil 4 i kvalificeringsheat 2 och var lagom nervös inför denna debut. Kvalificeringsheatet var för övrigt ett riktigt Skarpnäcksheat med klubbkamraterna Stig, Patrik, Lars och Kim. 11:32 började heatet och jag kom iväg bra. Hade som målsättning att köra stabilt och göra så få misstag som möjligt. Det lyckades nästan. Hamnade på taket några gånger och blev liggande lite för länge.
När heatets 5 minuter var klara kändes det ändå bra att få ha kommit igång och inte brutit. Det skulle visa sig att jag trots mina misstag hade den andra bästa tiden i mitt heat, men det var mest för att det var så många som bröt detta första heat. Efter varje heat var det dags att lämna in bilen på besiktning och sedan gå ut på banan och agera banvakt för nästa heat. Här är klubbkamrat Patrik in action, inför kvalificeringsheat 3.Tillbaks i depån visade det sig att bakre stötdämpartornet hade spruckit. Gjorde trots allt några ordentliga framåt volter under heatet och landade förmodligen lite olyckligt vid någon av dessa. Det var bara att börja skruva av tornet och sätta ditt ett nytt. Passade också på att ändra vingfästena som sitter på tornet och placerade dem nu högst upp. Genom att ha vingen högre upp hoppades jag öka trycket på de bakrehjulen och på så sätt få en bil som inte slirade så mycket. I kvalificeringsheat omgång 2 skulle jag starta som bil nummer 2 på grund av min placering i föregående heat. Det kändes lite jobbigt att nu veta att det var jag som skulle bli jagad. Kände mig därför stressad och började därför med att göra några misstag innan jag kunde lugna ner mig och köra säkrare. Slutade längre bak i heatet denna omgång men förbättrade min tid och fick även ett bättre snabbaste varvet tid.
Tävlingsledningen fick snabbt upp listor på resultaten efter varje heat. Daniel Persson var snabbt framme och kollade av sina tider. Men vem var den hemliga sms-kontakten? För egen del blev det rätt snabbt klart att jag skulle hamna i de lägre finalerna. Låg på 11 varv och gick ut på tredje och sista heatet med hopp om att få till en 12-varvare, vilket skulle behövas för att klättra upp i finalheaten. Lyckades dock inte, men förbättrade trots allt mitt snabbaste varv på detta sista heat. Det gick med andra ord framåt! Räckte dock inte till någon högre final utan fick lov att starta som bil nummer 2 i D-finalen. Hade känts bättre att få en placering längre ner som jag kunde ha kämpat mig upp ifrån. Nu skulle jag istället ha en massa förare bakom mig som skulle jaga mig, bland annat stod klubbkamrat Patrik bakom mig på startruta 3.
Inför första finalen som skulle börja 15:32 svarvade jag kollektorn i motorn och fixade lite på inställningarna. Inför varje heat eller final under dagen gjorde jag små ändringar på ”Set Up:en”, men blev aldrig riktigt nöjd. Inför finalerna bytte jag fjädrar och stötdämparolja i de främre stötdämparna för att få en mjukare framvagn och därmed en bil som kunde svängda in bättre i kurvorna. Hade upplevt att jag hade en understyrd bil i kvalificeringsheaten. Satte också på nya backdäck och nummerdekalerna 2. Nu skulle det bli race!Jag gjorde ett riktigt dåligt första varv i den första D-finalen. Klarade inte av att hålla mig lugn utan hamnade ganska omgående på taket och blev liggande så en stund medan större delen av startfältet körde om mig. Misstagen fortsatte på första varvet och en del på andra varvet. Gjorde säkert 4 eller 5 enkla misstag som att jag till exempel svängde för tidigt inför en kurva och körde istället utanför banan. Efter detta hade jag hamnat så långt bakom täten att jag kunde slappna av och köra mitt eget race. Det blev rätt odramatiskt och jag kunde köra in på en fjärde plats. Inför sista D-finalen tänkte jag skärpa till mig och kom också iväg bra i starten men gjorde redan på första varvet några misstag som gjorde att jag hamnade efter. Fick åter igen börja jaga, vilket gjorde mig lugn och jag gjorde mycket färre misstag. Jobbade mig ifatt Hans Östlund från MRC Huddik och Andreas Wadell från SMK Dala Falun och hade ett roligt och tajt race med dem något varv. Gjorde dock något misstag och fick släppa Hans men kunde köra ifrån Andreas. Min klubbkamrat Patrik hade jag aldrig någon chans på, utan han körde ifrån mig i båda finalerna. Till Patrik säger jag: snyggt kört, du har nu blivit min främsta konkurrent och jag kommer att ligga i hårdträning för att till nästa tävling kunna bjuda på lite motstånd.
För egen del hade jag väldigt roligt under dagen och tävlandet gav definitivt mersmak. Hoppas kunna komma iväg på tävling snart igen. Örebro erbjöd en utmanande bana att köra på och jag lyckades i andra D-finalen hitta några medtävlande som jag kunde race emot. Fick också mycket tävlingserfarenhet som kommer att vara värdefull att ha med sig. Inför kommande tävlingar kan det nog vara värt att satsa på att ha 3 tävlingsbatterier, 2 omatchade batterier och 2 motorer. Då kan man ha de omatchade batterierna till träningsheaten och sedan ladda tävlingsbatterierna i två omgångar under kvalificeringsheaten och finalerna. Som det var i Örebro fick jag stressa med laddningen på de 2 batterier jag hade med mig vilket gjorde att de blev aldrig ordentligt urladdade och nerkylda och blev aldrig heller färdigladdade. Med 2 motorer skulle jag också slippa svarva på tävling. Då kunde jag ha en motor fram till finalerna och sedan bytta till en nysvarvad motor. Däremot verkar jag klara mig ganska bra på en laddare och kan nog vänta ett tag till jag köper en extra.
Förutom att det var väldigt roligt med det egna tävlandet, var det också spännande att se på A-finalerna. Bästa förare från MHF Skarpnäck blev Daniel Persson på en tredje plats. På söndagen körde sedan Sverige Cupen i 1:10 4 WD och den vanns av Daniel Persson. Klubbens andre eminenta förare Daniel Tengvall kom på en andra plats. Grattis till er båda!
Här nedan följer lite bilder från A-finalerna i 2WD.
TQ Magnus Hedqvist från MK Ran Askersund med sin Losi.
Inför starten av A-finalen. Daniel Perssons, MHF Skarpnäck, Losi skyms av flaggan. PerErik Nordman, SMK Dala Falun, startar från ruta 2.
Starten har gått och fältet är utspritt.
Magnus Hedqvist tar hårnålen innan rakan.
Otto Ausfelt, SMK Helsingborg, ligger steget förre Mathias Larsson, Borås MRK. Otto slutade tvåa totalt.
Finalbilarna inför besiktningen. 3 Losi i topp.
Tävlingen i Örebro fick celebert besök av Alexander Hagberg, som satt som en kung i en solstol.
Avslutningsvis vill jag tacka Örebro RBC för en väldigt rolig och väll genomförd tävling!
• Läs Daniel Perssons eget blogginlägg från tävlingsdagarna på www.bbqsthlm.blogspot.com (klicka fram inläggen från den 12 maj, 2008).
• Läs Tomas Petterssons eget blogginlägg från tävlingsdagarna på www.rc-xtreme.blogspot.com (klicka fram inlägget från den 12 maj, 2008).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar