Tävlingsåret 2009

I de flesta tidningar och program på TV sammanfattas just nu det gågna året. Jag vill blicka framåt mot tävlingsåret 2009. Hur ser det ut? RB konferensen som hölls för några veckor sedan gav ju ett dystert resultat för oss el-buggyförare när det visade sig att ingen klubb tog på sig varken Sverige Cup eller RM. Men intresset att ordna nationella tävlingar finns ute bland klubbarna så länge vi förare kör racen. Jag skickade några frågor till Kai Koivuranta i Trelleborg för att höra vad de har på gång till sommaren 2009.



Kristofer: Ni har Sveriges grymmaste bana varför är ni inte intresserade av att ordna Sverige Cup eller RM 2009?

Kai Koivuranta: Vi kommer att köra i Trelleborg nästa år 2-3 maj och 22-23 augusti. Skall träffa Daniel nu i helgen och prata om att vi vill köra både RM och/eller SC dessa datum.

Min kommentar: Daniel Persson (bbq) är elkontakt inom RB.

Kristofer: På Sverige Cupen i Sjöbo 2008 var det få startande i både 2WD och 4WD. Vad tror du det låga antalet startande beror på?

Kai: Antalet startande i Sjöbo beror mycket på att dom kör sent på säsongen. Sen har vi ju fått ett uppsving av många förare i Skåne men dom ville inte lösa licens till en tävling så sent på hösten, men i Trelleborg så är dom 5-6 till nästa år som skall åka med på tävlingar.

Kristofer: Har du något tips på hur man skall få ner buggyfolket i Mellansverige till Skåne?

Kai: Tyvärr har jag ingen idé om varför killarna i Mellansverige inte vill köra ner hit, det tar inte mer än 5-6 timmar. Säsongen i Skåne är betydligt längre än där uppe så varför inte racea en tävling till. Tror att det flesta börjar tänka på inomhus säsongen lite väl tidigt där uppe.

Tack Kai!

Analys
Brist på racing 2009 behöver vi förmodligen inte oroa oss för då det nu finns många förare inom elbuggy och många banor som ordnar lokala tävlingar. Söderhamn kommer säkerligen köra sitt Majrace i början av sommaren och Örebro sitt Fredriks minne i augusti. Sen har vi Falun som ordnade ett riktigt bra race i juni 2008. Gärna en repris 2009! I Skåne kördes det Syd Cupen i Trelleborg, Sjöbo och Tomelilla under hela sommaren. Med en växande skara förare i Skåne kan den cupen bli riktigt rolig. 2009 har vi också Nordiska Mästerskapen på MHF Skarpnäck att se framemot. Men blir detta den enda stortävlingen? Jag hoppas inte det. Lokala tävlingar i all ära, det behövs också några race som är större och som debutanter kan ta poäng för att klassa upp sig. Viktigt för motorsporten är också att de bästa förarna i Sverige får tävla emot varandra i stora tävlingar. Risken är annars att elbuggy inte får den goda utveckling som vi hoppades på när vi såg antal startande i SC i Örebro och på RM:et på Skarpnäck. Vad jag hoppas på är att någon klubb i Mellansverige tar på sig ansvaret att ordna en SC 2009 och att vi förare tar oss ner till Skåne och Trelleborg för att köra en SC eller ett RM där nere. Med två eller tre stora nationella tävlingar om året med många förare tror jag att vår motorsport skulle få möjlighet att växa sig ännu större. Elbuggy är tävlingsåret 2009 helt klart den bästa klassen med borstlösa motorer och LiPo. Enklare väg till bra racing finns inte. Nu saknas bara lite fler visionära klubbar. Heja Trelleborgs MK och MHF Skarpnäck!

Långt till sommaren

Är det fler än jag som tycker det känns långt till sommaren? Satt och tittade igenom fotografier från tävlingen i Trelleborg i somras och kom på mig själv att längta till utomhussäsongen. RCbuggy gör sig bäst på en slirig och studsig bana en riktigt varm sommardag. En sådan dag var det i Trelleborg i somras när de körde sin tävling Ladusvängen (Läs om tävlingen HÄR). För egen del gick det uselt på tävlingen men det var rolig körning. Återvände till banan några veckor senare och körde några accar. Kanske Sveriges mest spännande bana 2008. Här kommer några bilder som jag tog under dagen och som jag inte tidigare visat. Inga närgågna actionbilder precis men jag hoppas ni förstår min känsla.

Hotupa RB5

Skrev i augusti i år ett inlägg om tillgängliga hotups till RB5:an som Kyosho har i sitt sortiment(inlägget finns HÄR). Skrev samtidigt att jag skulle göra en liknande sammanställning med hotups till RB5:an från andra tillverkare. Har nu äntligen fått lite tid över för att finkamma nätet på tillverkare och här kommer resultatet. Om det är något som ni saknar i listan så skicka ett mail till mig så lägger jag till det (skruvar, kullager och diffkulor har jag inte tagit med).

Karosser
Det har ju ganska nyligen kommit en ny kaross från Kyosho till RB5:an (finns att beskåda HÄR). Tre andra tillverkare har redan gjort sina versioner.

Från JConcepts kommer den här snygga karossen. Karossen kommer med en "6.5” Illuzionized high downforce wing".

Pro-Lines kaross Vortex är designad för att passa dagens borstlösasystem. Här finns tre stycken håll för kylning. Lite fyrkantig jämfört med de andra karosserna men mycket retro.

Team Azarashi gör förmodligen den mest futuristiska karossen till RB5:an. Framtiden är här! Karossen skall passa Associateds B4 också.

Kolfiber

Diggity Designs gör lite coola grejer i kolfiber till RB5:an.

Här är deras "3mm Carbon Fibre Front Shock Tower".

Deras första baktorn i 3mm kolfiber.

Det nya baktornet i 4mm kolfiber. Otydligt om de här två baktornen är gjorda utifrån det gamla tornet från Kyosho eller det nya lite lägre.

Kyosho har ett eget batterifäste i komposit (UMW503), här är Diggity Designs "3mm Carbon Fibre Battery Strap".

Atomic Carbon var snabbt ute med kolfiberprylar till RB5:an.

Atomic Carbons framtorn har tillverkats med fler inställningsmöjligheter än original.

Baktornet är av den äldre och lite större modellen.

Titan

Lunsford Racing har en massa prylar i titan till olika bilmärken.

De flesta av oss kör med "turnbuckles" från Ass men frågan är om inte Lunsfords "Kyosho ULTIMA RB5 Turnbuckle Kit" är de snyggaste!

3Racing har gjort en del titan och aluminium grejer till Lazern som bör passa RB5:an.

Titan King Pin för Lazer ZX.

"Titanium Ball Stud Set For Lazer ZX-05" bör passa RB5:an.

Även "Titanium Pivot Ball Set For Lazer ZX-05" bör passa RB5:an.

3Racing har också de här bakre hubbarna i aluminium. Snygga!

Riemon Speed Work har gjort följande delar i aluminium till RB5:ans stötdämpare:

God Jul och Gott Nytt År!

Nu har jag tagit jullov från racingen och bilen står och tar igen sig. Beräknar vara igång igen efter nyår för att då ladda till MSEC tävlingen i Eskilstuna. Det har varit ett riktigt spännande år med mycket racing och nya bekantskaper runt om på banorna i Sverige. Roligt att få tävla och träna på banor i Trelleborg, Sjöbo, Tomelilla, Örebro, Söderhamn och Falun. Det är nu många och givande banor som vi har i Sverige och det är bara att hoppas att vår motorsport fortsätter växa 2009. Mycket tid har så klart spenderats på min hemmabana vid MHF Skarpnäck – både utomhus och inomhus. RM på vår bana var en hit. 2009 kommer vi att hålla Nordiska Mästerskapen i 1:10 buggy och det kan bli hur bra som helst. Välkomna!

Titta in på RCbuggy i mellandagarna för att jag tar inte jullov från bloggandet utan kommer att lägga upp lite schyssta inlägg om bland annat raceåret 2009.

Jag önskar alla mina läsare en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År! Och så ses vi på buggybanorna 2009.

Vinterträning VI

Var och körde i fredags igen. Många duktiga förare hade tagit sig ner för att köra några timmar och det var mycket lärorikt att bara stå och titta när de körde. Spårval och hoppteknik intresserade mig den här fredagen.

Bilen fungerade bra denna fredag och jag fick ta med mig en hel bil hem. Skönt! Dock strular fartreglaget. Det är inget fartreglage för tävling som jag har och jag har kört ganska hårt med det. Kanske dags att köpa sig ett riktigt reglage. Har tittat en del på Novaks GTB "SS" Brushless fartreglage som skall vara anpassat till 2.4GHz systemet på radion. Blir kanske ett sådant så småningom.

För alla som inte kör på ”Stubben” tänkte jag här i några bilder visa vilken typ av bana vi tränar på under vintrarna. Eftersom vi delar lokal med track byggs banan om varje vecka. Just den här helgen körde vi på följande bana:

Fredagens bana börjar med en chikan innan raksträckan. Utlagd för att få ner farten. Viktigt att komma i rätt spår i chikanen för att få med sig farten på raksträckan.

Raksträckan avslutas med en tvär 90 graders kurva upp på ett relativt stort hopp. Direkt efter hoppet är det en hårnålskurva och därefter en litet hopp. Viktigt att bromsa i tid på raksträckan och sedan i låg fart rulla över hoppet så att man snabbt kommer runt i hårnålen. Efter det lilla hoppet valde jag i fredags att inte gå för hårt in i 90 graders kurvan utan istället ha en vidare sväng så att bilen kom runt ordentligt och stod rättvänd inför whoppisarna.

Ett svårt parti på fredagens bana var de fyra whoppisarna. Jag valde ta dem två och två, det gick relativt fort och jag gjorde minst misstag så. Whoppisarna avslutas med en tvär hårnålskurva två whoppisar till, en ny hårnål och sedan ett riktigt parti där man får hoppa.

Att komma rätt i detta överhopp är inte helt enkelt. Jag tar nästan alltid i för mycket. Eftersom det är en bra kick på hoppet behöver man inte trycka på alls mycket för att flyga över till nerfarten. Snabbaste alternativet var att landa mitt i nerfarten snabbt bromsa in och så göra en tvär rundsväng in bakom pelaren.

Bakom pelaren befinner sig det här permanenta hoppet som alltid avslutas med en 90 graders kurva som leder tillbaks ut i lokalen. Det viktigaste här är att inte trycka på för mycket utan bara i lugn och låg fart rulla över hoppet och sedan ta kurvan. Trycker man på hamnar man helt fel i kurvan och i värsta fall i väggen.

Banan avslutas med ett parti ojämnheter. Under den gröna mattan ligger diverse banmarkeringar i olika storlekar vilket gör att bilen studsar och far när man kör över. Riktig offroad! Bästa vägvalet i fredags var att hålla sig intill banmarkeringen där ojämnheterna var som minst och sedan i låg fart krypa runt i 90 graders kurvan som leder ut på raksträckan.

Foto III

Här kommer lite bilder som jag tagit under körningarna på "Stubben" i höst. Bilderna är inte av den bästa kvalité men det kan kanske vara av intresse för dem som inte spenderar fredagskvällar på ”Stubben” att se vad vi kör med där. För oss som inte har något annat vettigt för oss än att stänga in oss i en lokal och köra RCbuggy erbjuder jag här en bildkavalkad. Håll till godo!

Tight racing på "Stubben". Det har periodvis varit väldigt många bilar ute på banan i höst. Trångt, trångt.

Mattias ”Foppa” Forsberg var och testade sin Atomic Carbon S2 när klubben öppnade dörrarna för vinterns körningar. Bilen var inställd för "Green hill". Var det någon som sa svårhoppad?

Marko går om med sin Ass B4 medan Peglas sitter fast med sin Team Losi XXX-CR.

Peglas Losi igen.

Mr. Pinks Kyosho RB5. Vi är nu många som kör den bilen på klubben. Var det någon som sa folkbil?

En sån där Losi igen. Denna gång Chonkas.

Det är inte många men en del kör 4WD inomhus på klubben. Här en Kyosho Lazer ZX-5 4WD SP.

En av våra nya medlemmar kör en Kyosho Lazer ZX-5 4WD RDS. Var det någon som sa enhetsfärg?

Vinterträning V

Ny träning betyder nya tester. Försöker göra något annorlunda på bilen varje gång jag är iväg och kör. I fredags testade jag att soppa både fram- och bakdäck i god tid inför varje körning och vilken förbättring. Bilen går nu mycket bra och jag är en nöjd förare (vilket inte betyder att jag kommer sluta testa inställningar). Just nu kör jag på ett par rejält nerslitna Schumacher Mini Pin Yellow med Schumacher ”Foam inserts hard” bak och samma typ av däck fram men inte lika slitna. Jag soppar med ”CS-Grip Tyre Conditioner high grip” ungefär 20 minuter förre varje körning. Med andra ord betyder detta att man kan köra väldigt länge på Mini Pin även efter det att piggarna slitets bort. Bra tycker jag eftersom det blir billigare och man behöver inte köpa en massa nya däck hela tiden. Frågan är bara vad man skall starta racen på? Helt nya Mini Pin eller gamla slitna?

På Rsb vill Daniel Persson ha hjälp med att testa Mini Pin som slicks (tråden hittas HÄR). Skall ge mitt bidrag till testet så fort mina däck slitets ner.

Differential III

I våras skrev jag en del om differentialen här på bloggen (Differential I och Differential II). Sen dess har jag inte skrivit något men jag har fortsatt att testa både olika diffkulor och olika tekniker för att rengöra och sätta ihop diffen. Det är därför dags att följa upp tidigare inlägg och presentera den metod som jag har funnit funkar bäst för att rengöra och bygga om diffen - för mig skall jag kanske skriva.

Gäller det träning brukar jag köra med diffen tills den börjar kärva riktigt ordentligt. Är det däremot tävling har jag byggt om diffen inför varje start för att veta att jag har en fräsch diff när jag åker iväg. Att behöva byta eller bygga om diff på tävling är inget roligt, det är ett pilleri som passar dåligt för den tävlingsstress jag ofta upplever mellan heaten. Med en fräsch diff blir också bilens vägegenskaper så mycket bättre.

1. Jag börjar alltid med att skruva sönder transmissionen samt diffen och inspektera delarna så de är hela och inte allt för slitna. Diffdrevet brukar ta mycket stryk och kan behövas bytas med jämna mellanrum. Diffkulorna byter jag än så länge ut för varje gång eftersom jag inte hittat några som håller tillräckligt länge. De mindre kulorna och brickorna som sitter vid skruvens topp, diffens ”thrust bearing”, byter jag aldrig ut, de slits väldigt lite.

OBS: markera drevens rotationsriktning i växellådan innan de tas bort. Eftersom de slits i rotationsriktningen är det viktigt att de får fortsätta att rulla i samma riktning som innan renoveringen. Själv har jag satt en liten svart prick med en markeringspenna på den sida av dreven som skall vara på högersida i bilens färdriktning.

2. Rengör sedan alla delar. Mest effektivt är det att använda sig av CRC Bräkleen och en trasa eller tandborste. Bara speja på och torka bort kladdet. T-röd på en trasa fungerar också. Många av dessa rengöringsämnen är hälsovådliga så sörj för god ventilation. Själv brukar jag göra all rengöring utomhus. Man bör också använda sig av skyddshandskar, fast det är jag själv dålig med. Men vill man hålla på med den här hobbyn och slippa allergier och andra trista saker kan det vara en ide att dra på sig några billiga skyddshandskar.



3. Efter rengöring skall diffbrickorna slippas. Här använder jag mig av våtslippapper nummer 320. Fukta upp slippapperet och lägg det på en plan yta (till exempel en glasskiva). Använd outdriven som stöd och slippa sedan bort alla slitmärken i brickan. Det är bara sidan som ligger mot kulorna som behöver slippas. Fördelen med denna metod, istället för att köpa nytt, är att man tjänar lite pengar, får en helt plan bricka och en ruggad yta som biter fast lite bättre i kulorna. Bara fördelar med andra ord! Brickorna kan slippas om många gånger. Avsluta med att på nytt rengöra brickorna från slippspån.



4. Nu börjar processen att få ihop diffen. Börja med att sätta en liten klick diffett på varje hål där kulorna skall sitta. Det gäller att varken få för lite eller för mycket fett utan precis lagom. Jag brukar precis täcka hålet med fett och så trycka ut lite extra. Tryck sedan ner kulorna i hålen med en pincett eller med hjälp av en skruvmejsel. Ungefär så mycket fett som bilden ovan visar är lagom.

Det finns många olika typer av diffett ute på marknaden och de varierar en del i viskositet. Har själv inte märkt någon skillnad i diffverkan mellan de som är lite mer lösa i konsistensen och de som är mer klibbiga. Men det är bara att testa sig fram.

5. På diffens ”thrust bearing” brukar jag bara smeta på lite tjock molybdenumfett på den ena sidan av brickan och så peta ditt de gamla kulorna. Det är ett litet pillgöra. Sen är det bara att skruva samman alla delar (OBS rotationsriktningen på diffdrevet).

6. När allt är ihop skruvat skall diffen köras in. I instruktionsmanualen brukar det stå hur det skall göras. Oftast är det bättre att spänna diffen lite för hårt vid de första körningarna eftersom den i början oftast släpper något. Av denna anledning är det också viktigt att vid de två, tre första accarna kontrollera diffen lite extra noggrant och spänna efter behov.

På Lars Jonssons blogg finns en bra genomgång av renovering av diff som jag hämtat mycket ifrån. Den finns HÄR.

Alexander Hagberg har också en väldigt bra genomgång som man hittar HÄR, klicka på "Tech Tips" och sedan "Car Maintenance Part 1".

Ghea Racing har gjort det igen!

Just nu har Ghea Racing ett introduktionserbjudande där man kan få sitt namn eller signatur ingraverat på Losi CR Bulkhead. Trist att man inte kör Losi!

Ghea Racing är för övrigt så ovanligt som ett svenskt produktionsföretag inom miniracingen. Det går dessutom grymt bra för dem. Vad sägs om följande förare i Ghea Racing Team: Craig Drescher, Neil Cragg och Lee Martin.

Ghea Racings hemsida hittar du HÄR.

Vinterträning IV

Nu rullar det på bra. Börjar få lite rutin på körandet och försöker därför pressa lite extra. Förutom att göra mindre misstag behöver jag få upp farten och få ner varvtiderna. Ofta en svår kombination. Extra svårt blir det när det är väldigt mycket trafik på vår lilla bana nere på ”stubben”. I lördags var det inte ovanligt om det var fem 1:10 bilar och en eller två 1:18 bilar ute samtidigt. Svårt att träna rätt spårval i sådana förhållande, dock får man bra träning på att hålla sig borta från ”trubbel”. Inte helt enkelt att hålla reda på bilar som går snabbare, långsammare eller för den delen förare som väljer andra spårval än en själv. Men det är bra träning att lära sig att kunna planera sin körning i förhållande till de andra förarna.

Någon som körde riktigt snabbt i helgen var Mikael Johansson med sin RB5:a. Han var enda föraren på lördagen som låg under 13 sekunder. Var väldigt inspirerande att studera hans körning. Mikael har en väldigt aggressiv körstil där han klipper kurvorna väldigt tajt och satsar rejält i hoppen. Oftast går det vägen och då går det också snabbt. Själv visade datorn att jag hade någon tid på 13 sekunder och någonting mer. Om det verkligen stämmer bör jag vara riktigt nöjd.

MSEC here I come

Så, nu är jag anmäld till racet på MK Eskil den 24 januari nästa år. Känns bra att ha ett race att se framemot och kanske till och med träna lite inför. Kan säkert bli några rundor till nere på klubben med RB5:an för att få in vanan att köra på nålfilt. Sen är jag fortfarande inte nöjd med hur bilen beter sig på banan. Måste testa fler inställningar helt enkelt och så klart bli bättre förare.

På RSB är cupen ett hett diskussionsämne för buggyfolket. Rubrikerna för inläggen skvallrar vad det handlar om: Lekhage eller seriös racing???, Var är MSEC buggy klassen på väg?, Varför kör man inte med foams på buggy inomhus? Jag skall inte uttala mig för jag har inte kört någon tävling i cupen ännu. Däremot tycker jag det är intressant att se hur just denna cup drar till sig så många debattlystna. Varför skapar den här cupen så många inlägg? Kanske är det så att vi i MSEC kör på touringfolkets villkor och måste anpassa bana och hopp efter dem. Med en egen cup hade vi kunnat bygga banor som hade mer likheter med våra banor utomhus. Men å andra sidan hade det också varit mindre folk på tävlingarna när det bara hade varit buggyfolk som hade dykt upp. Hur som helst, roligt att folk känner sig manade att debattera de olika inläggen, då får vi andra något att läsa. Nu skall jag bara själv köra första tävlingen så skall ni få veta vad jag tycker om lekhagar och foams.

Hemsidan för Mellansvenska Elbilscupen hittar man HÄR.

Och tävlingskalendern för MSEC ser i skrivande stund ut så här:

2009-01-24 MK Eskil
2009-02-07 Nyköping MK
2009-02-21 Norrtälje RCM
2009-03-14 Nyköping MK
2009-03-28 MK Eskil

Tebo + Kyosho = Sant

(källa: RedRC).

Den stora nyheten igår måste ha varit att Jared Tebo nu kommer att köra för Team Kyosho. 2009 kan med andra ord bli hur fett som helst för Kyosho då det är VM-dags. IFMAR:s VM för rcbuggy 1/10 2WD och 4WD körs mellan den 4 och 11 oktober i Pretoria, Sydafrika. Det blir då dags för Tebo att försvara sin titel i 4WD från VM 2007 i Japan (och kanske knippa en 2WD-titel också). Kyosho har inte legat på latsidan den senaste tiden vad gäller utvecklingen av sina bilar. Skall bli intressant att se vad de hittar på till VM och vad Tebo kan tillföra.

Läs mer om nyheten på RedRC HÄR.

Kolla in banan i Pretoria HÄR.

En sammanställning med intervjuer och annat material med Tebo finns på bloggen. Klicka HÄR.

Vinterträning III

Förra veckan var jag och körde på klubben och testade då att monterade på de 5 millimeter längre dämparaxlar på bakdämparna (ordernrummer på dem är W5183-02). När man kör med 2008 conversion kit (UMW510) med bland annat längre bärarmarna blir standard dämparaxlarna i kortaste laget om man vill använda hålet längst ut på bärarmarna. En annan fördel med de längre dämparaxlarna är att man ökar ”droopen” – den bärarm som är på yttern i en kurva kan fjädra ut längre och man minskar risker att bakvagnen släpper. Jag märkte dock ingen skillnad i bilens köregenskaper på vår lilla bana.

De magiska 5 minuterna

Bloggen Hollmenkollen on Miniracing har gjort mig uppmärksammad på att ROAR kommer att köra 6 minuter kval och finaler i nästan alla elklasser nästa år. Ny teknik har så klart gjort detta möjligt. Man kan fråga sig när detta kommer till Europa. ROAR låg ju steget förre när det gällde LiPo och det blir väl bara att vänta att se när EFRA följer efter och ökar kval och finaler med 1 minut.

Kan dock inte låta bli att fundera på de 5 minuter som vi har idag och som vi kört efter så länge. Det finns något magiskt med dem. Alla strävar vi att köra den perfekta 5 minutersfinalen där vi varv efter varv ligger i det ultimata spårvalet och inte gör något misstag. Med det är sällan, om någonsin, som det är oss medelmåttiga förare förunnat att lyckas. Dock är det en fröjd att se de professionella förarna lägga varv efter varv bakom sig utan misstag. Men magin försvinner ju inte för det. För visst är det väl så att när vi står där på förarställningen och inväntar startsignalen så är det just de perfekta 5 minuterna vi visualiserar. Och som man sedan koncentrerar sig. Efter 5 minuter är man oftast helt vimmelkantig.

Okej jag är medveten om det, det är tämligen konservativt att tycka att det alltid skall vara som det varit och 1 minut gör varken till eller från. Det kommer fortfarande vara viktigt att göra de perfekta racen för att lyckas och man kommer knappast kunna reparera ett större misstag som man kan i de klasser som kör finaler som närmar sig timmen. Men jag kommer ändå inte ifrån min känsla att 5 minuter är magiska. Det är om dem jag drömmer vackra drömmar om när jag och min Kyosho är ett och vi flyger fram över ”Green Hill”.

På R/C TECH pågår just nu en diskussion om de nya reglerna. Följ den HÄR.

Ny kaross

Kyosho har nu släppt en ny kaross till Ultima RB5. Karossen går under namnet ”Sword body” och har fått artikelnummer UMB02. På Kyoshos hemsida skriver man om den nya karossen: ”New type body that improves stability performance on high grip surfaces compared to the standard body”. Låter som en bra investering för 2009 års tävlingar på ”Green Hill”.

För övrigt undrar jag varför Kyosho publicerar så enormt otydliga bilder när de släpper nya karosser eller vingar. Är det någon som överhuvudtaget kan se hur ”Sword body” egentligen ser ut? Varför sätter man inte lite färg på skapelsen?

Källa: Kyosho.com

Interview with John "johnnyboy" Summach

The Kyosho driver John "johnnyboy" Summach. You can follow his racing at "Almost Live" Race Coverage blog!

"Over there” they have been racing with LiPo for some time now. Because I’m curious about this technique and probably will start racing with it soon, I sent a e-mail to the great driver John “johnnyboy” Summach and asked him to explain the advantages with LiPo. He gave me some really good answers and now I wonder why we haven’t changed to LiPo earlier. Please comment the interview and write what you think of LiPo.

Kris (my new international name): For how long have you been racing with LiPo?

John "johnnyboy" Summach: Since the end of 2005 (switched to LiPo and Brushless).

K: Which motors and LiPo do you use for your RB5 and your Lazer ZX-5SP? Which pinions and spurs?

J: Typically I will run the 2008 Orion Vortex Race 6.5 in my RB5 (21/78) and a 5.5 in the Lazer SP (19/78)

John´s Lazer ZX5-SP.

K: Have you done any modifications on your RB5 and Lazer ZX-5SP to adapt the LiPo better to the cars? Will you do any modifications one the new Lazer ZX-5FS?

J: I had some special stainless steel plates made up that fit under the battery in the RB5. They add 4.5oz (128 gram) of weight back into the car and keeps the center of gravity nice and low. I only added about 3oz (85 gram) of lead weight back into the Lazer (along side the battery). It seems ok with that. You are looking at about a 6 oz (170 gram) weight difference between a 4200 NiMH pack and an Orion 3600 LiPo! I have been holding off on the Lazer FS as Orion do not have a LiPo saddle pack (yet...), but I will probably add about 4 to 5 oz (113 till 142 gram) back into the car with lead (or tungsten) weight when I get the FS as I think the saddle pack layout will perform better with more weight in it than the stick pack SP car.

K: How many LiPo do you bring with you on a weekend of racing?

J: I only use two Orion 3600 LiPo's per car on race day and just keep re-peaking them. Mainly just so I can keep practicing (run one while charging the other). When it comes to qualifying and the mains, you can get by on just the one pack per car!

K: How and when do you charge your LiPo when you are competing?

J: I charge the batteries up the night before the race (I charge at 1C) and then just re-peak them in between rounds. At a bigger race you never have to take the battery out as a 5 minute qualifier doesn't draw too much and it will re-peak pretty quick. We upped the A Mains locally here to 10 minutes as a result of all the new motor and battery technology. I can probably run for 15 minutes off a 3600 LiPo!

John´s pit area. Nice and clean.

K: How do you store your LiPo between the races and practises?

J: I usually store my LiPo's fully charged in between racing. You can just leave them after your run if you run weekly as they don't drop that much voltage in storage.

K: Which advantages are there in competing with LiPo in off-road buggy instead of NiMh?

J: Convenience! No more long nights spent discharging, equalizing and then re- charging 4 NiMH packs (per car) and less equipment to haull to the track (I take 2 chargers and 4 LiPo batteries only, instead of 2 chargers, 2 equalizer trays, 8 NiMH batteries). You don't have to "time" when you peak the battery for your race as well and no crazy battery charging voodoo. Just charge and go. They also provide great punch out on the track and don't fade as fast. I am fast asleep in the hotel room while my friends are getting all their NiMH packs sorted out for the next day. I will never go back to NiMH!

K: Is there anything I should think of when I buy, charge and race with LiPo?

J: You generally get what you pay for. I prefer to stick with reliable, quality brands. Make sure your charger settings are correct for the battery as you don't want any fires and make sure your car/esc has a voltage cutoff so you don't drop the voltage too low on the battery, possibly damaging them. I prefer hardcase LiPo's for the durability.

John´s RB5.

K: For how long have you been racing off-road buggy?

J: I started racing R/C in 1985. I stopped in '92 to become a Pro Downhill Mountain Bike Racer. I came back to the hobby in 2005 after a friend got me re-hooked.

K: Which club do you race for?

J: Well my two home tracks would be: www.sidsraceway.com and www.fastcats.ca. I am not in a specific "club".

K: Who are your sponsors?

J: Kyosho America, Team Orion, AKA, Pro-Line, The Bawdy Shop, Oakley & www.johnnyboy.ca

K: Thanks John!

J: No problem! Thanks for checking out my "Almost Live" Race Coverage blog! You guys will LOVE LiPo's!

The pictures are borrowed from johnnyboydotca.blogspot.com. Thanks!

Fulkörning

I helgen var det den andra deltävlingen i Mellansvenska Elbilscupen som arrangerades av SMK Dala Falun. Efter tävlingen har det på bland annat RSB.SE och på en del bloggar skrivits om det osportsliga uppträdandet ute på banan. Daniel Persson skriver i sin blogg om detta utifrån att han själv blev påkörd och tappade en massa placeringar: ”Jag blir lite fundersam varför det vart så dålig racing? Är det brist på erfarenhet eller är det för att folk inte kan hantera bilen dom kör?” (texten finns HÄR) Jag var själv inte på plats och kan inte säga mycket om hur det gick till men det kanske kan vara dags att fundera lite på hur man själv vill vinna ett race.

I miniracing är det extremt enkelt (och lätt hänt) att skära av den framförvarande motståndaren i en kurva och på så sätt preja hans bil. Det gör man enklast genom att glömma bort det goda spårvalet och istället gå in med för hög fart i kurvan. Lyckas det putar man bort motståndaren och kommer själv lätt förbi, men man har inte kommit förbi på ett sportsligt schyst sätt. Dock är det enkelt att själv rätt till detta misstag genom att till exempel sakta ner och låta den utknuffade konkurrenten köra förbi. Först efter detta kan man börja jaga igen. Kanske skall vi börja diskutera dessa lösningar sinsemellan oss förare och tillsammans skapa ett bra klimat för tajt och rättvis racing. Till dess kan den här filmen inspirera till snyggare körning:

Vinterträning II

Mattias ”Foppa” Forsberg flög lite Atomic Carbon S2 under fredagens kvällsträning nere på "Stubben".

Ljudet av knäckt plast blev på fredagens kvällsträning lite väl återkommande. För egen del gick först en ”Rear hub” och kort där efter en ”Front bulkhead”. Mot slutet av träningen gick också en liten plastdel på en av främre stötdämparen och olja läckte ut över karossen. Orkade inte fixa detta så jag packade ihop och drog hem. Även om kvällens banlayout var en riktig plastknäckare var den riktigt rolig och givande. En förlösande träning för egen del, känner att jag är på rätt väg nu.

Fortsatte att testa däck och ilägg och denna fredag var det framdäckens tur. Körde en del på Schumacher Mini Pin Yellow Fram (U6607) och med Schumachers tillhörande illägg ”Foam inserts hard – ultra wide” (U6652). Däcken ger en klart överstyrd bil, men det var roligt på den knixiga banan. Man kom verkligen runt snabbt i de tajta hårnålarna. Blev dock problematiskt på den böjda raksträckan då bakvagnens fäste släppte och bilen fick sladd. Men å andra sidan är det ju buggy vi kör och det skall sladda lite. Får fortsätta att testa mig fram. Funderar på att skaffa mig ett par nya ProLine M3 framdäck och testa med Schumachers ”Foam inserts hard – ultra wide” till nästa träning.

Vi var rätt många under kvällen och stundtals var det riktigt trångt på banan (för att inte prata om förarställningen). Här kommer lite bilder:

John Sandberg lattjade med trucken.

Thomas Pettersson hade med sitt bygge BJ2WE. En snygg skapelse! Missade dock själva körningen men enligt säkra källor är detta det bästa Thomas har kört i 2WD. Jag hoppas han åker iväg på någon tävling med den i vinter. Hade varit grrrrrymt!

Och så var det där med Lipo. Känns bra att vi har några i klubben som bryter mark så att övergången inte blir så jobbig till våren. Förmodligen inget att oroa sig över men jag kan inte låta bli. Känns också bra att se att Swallow AC/DC EQ fungerar. En investering mindre man behöver göra.