HB är det nya svarta

Bilden är hämtad från HPI Racing Europe. HÄR finns mer info om Cyclone D2.

Efter Atsushi Haras världsmästartitel förra helgen i 1:8 nitrobuggy med HB D8 får man nog lov att säga att Hot Bodies är hetare än hetast inom miniracing. De har lyckats knyta till sig några av världens snabbaste och coolaste förare. Förutom Atsushi Hara har de bland annat Marc Rheinard på 1:12 Track. På elbuggy sidan har de inte lyckats bärga några stora medaljer ännu men med de bilar de erbjuder borde det inte vara långt ifrån innan Hara har en stor vinst där också.

Inom elbuggy har de idag en 4WD vid namn Cyclone D4 World Championship Edition. Det är en bil som i mina ögon ser riktigt läcker ut. På senaste VM:et i Japan 2007 körde Atsushi Hara in på en sjätteplast med en HB D4 och Hayato Matsuzaki knep åttondeplatsen med bilen. På HB:s hemsida ges en fyllig beskrivning av bilen.

På 2WD sidan har de en bil som går under namnet Cyclone D2. Tittar man på bilder som finns tillgängliga på nätet så finns det många intressanta lösningar på en biltyp som typ set likadan ut de senaste tjugo åren.

HB skapar ett visst ha begär!

Intervju med Oskar L.

Jag har den gångna sommaren möt trettonåriga Oskar Levin - Sjöbo MK - på fyra tävlingar och han har med sin säkra och snabba körning imponerat stort på mig. Speciellt roligt var det att följa hans körning när jag stod kurvvakt på Oskars kvalificeringsheat på Sverige Cupen i Sjöbo. Den komplicerade hoppsektionen som den banan har tog han exakt likadant på varje varv och snabbt gick det. Lika roligt var det sen inte att hamna i samma final som honom och behöva bli varvad, men sen blev det också vinst för honom i 2WD. Första stora vinsten för Oskar. Passade på att ställa några frågor till honom direkt efter segern.

Det är inte så lätt för den som vinner alltid! Jobbigt värre kan det vara att behöva bära alla pokaler. Priserna är för förstaplatsen på SC i Sjöbo och andraplatsen i totalen för SC 2008 i 2wd.

Kristofer: Hur länge har du tävlat i rcbuggy?

Oskar: Två och ett halvt år.

K: Alltid 2WD?

O: Ja.

K: Har du funderat på att tävla i 4WD?

O: Jag har ingen 4WD själv men har lånat en till tävlingen i morgon. Så det blir första tävlingen med 4WD.

Jag hade tydligen tagit Oskars meckplats! De andra platserna var för höga för honom, men det gick ju att lösa ändå.

K: Vilka placeringar inom rcbuggy räknar du som dina största så här långt?

O: Det är åttondeplatsen på RM i Sjöbo 2007, niondeplatsen på RM i Skarpnäck 2008, förstaplatsen på SC i Sjöbo 2008 och så andraplatsen på NATS 1:18 2008.

K: Vad säger du om andraplatsen i Sverige Cupen totalt 2008?

O: Jag blev chockad. Trodde inte det skulle gå så bra.

K: Vilken är din favorit bana?

O: Trelleborgs Raceway.

K: Hur blir man lika snabb som dig?

O: Man tränar mycket.

K: Hur mycket tränar du?

O: Två gånger i veckan.

K: Några andra tips till en långsam förare som mig?

O: Man gasar mycket på de delar av banan där det går.

K: Hur håller du igång din körning på vintrarna?

O: Touring och så 1:18 buggy.

Oskars meckbord under SC i Sjöbo.

K: Något jag har problem med under tävling är att jag stressar upp mig. Har du några tips på hur man håller sig lugn?

O: Jag är alltid nervös och stressad på tävling.

K: Okej! Hur kändes det då att ha Otto bakom sig under dagens 2WD race?

O: Stressigt!

K: Vad har du för radio?

O: Futaba 3PK FASS.

K: Och vilket servo använder du till den?

O: Ett Futaba S9650.

Oskars Losi XXX-CR 2WD med en borstlös 6.5 motor från LRP.

K: Några options på din bil som du inte kan undvara?

O: Min 4WD vinge till 2WD:en.

K: Vad är dina set up knep för att få bilen att gå bra?

O: Jag får mycket tips från andra.

K: Smart! Ser att du skruvar med den lånade 4WD:en, vem har du fått set up tips till den?

O: Otto.

K: Ännu smartare! Okej, en sista fråga: Vad får du ut av att köra rcbuggy?

O: Det är nöjet.

Tack Oskar för du tog dig tid att svara på några frågor och lycka till med racingen framöver.

Oskar Levin kör för Sjöbo MK och är sponsrad av Procar/Phoenix Racing.

Man vet att sommarsäsongen är slut när…

Man vet att sommarsäsongen är slut när...

...man börjar fixa inomhushoppen inför vintersäsongen.

Man vet att sommarsäsongen är slut när...

...man börjar skruva sönder hela bilen för att bytta ut slitna och trasiga plastdelar.

Det går säkert att köra ett tag till utomhus men nu har i alla fall jag bestämt mig för att jag vill börja nöta ”carpet”. Har av denna anledning börjat skruva sönder bilen och byta ut en och annan plastdel. Har också beställt den stora uppgraderingen UMW510 till RB 5:an. Det blir nya bärarmar, lägre stötdämpartorn bak och så vidare. Skall tydligen funka extra bra när man kör inomhus på nålfilt.

Men innan vintersäsongen börjar vill jag sammanfatta sommarsäsongen. För det första måste jag säga, eller skriva, att det har varit enormt roligt att återigen få komma igång med min gamla hobby. Jag har lagt ner mycket tid denna sommar på hobbyn och jag känner verkligen att jag kommit in i både meckandet, körandet och tävlandet. Det skall bli roligt och stimulerande att få utveckla alla dessa delar under vintern. Men framför allt har det varit roligt att få göra så många nya bekantskaper med miniracingförare runt om i Sverige. Jag hoppas att vi ses snart igen!

Här kommer min miniracingsommar i rubriker:

Roligaste 5-minutersracet
Var helt klart fajten med min klubbkompis Rolf Karlsson i första C-finalen på tävlingen i Falun. Det var så tajt och jag var så koncentrerad. Rolf slutade den gången som vinnare och jag kom inte i mål på grund av att motorn brann upp. Men vilket race!

Största huvudbryet
Banan i Trelleborg. Efter tävlingen där drömde jag mardrömmar om underlaget och om hoppen. Var helt enkelt tvungen att återvända senare under sommaren och ta en personlig fajt med den banan. Kristofer/Trelleborg: 1-1.

Största besvikelsen
Att jag inte hade tränat på bakdäcken Losi Studs innan RM:et. Kom aldrig in i körningen på RM:et med de bakdäcken och körde mest och greppvälte. Varför tränade jag inte på de däcken när jag hade möjlighet?

Största överraskningen
Min sjätteplacering i Sjöbo. Hade verkligen räknat med att bli sist och frånåkt av alla, men det blev jag inte. Kanske all träning har gett resultat!

Mest av allt
Har räknat ut att det blev cirka 150 acc under sommaren. 15 gånger tog jag mig till ”Green Hill” och körde sammanlagt 58 acc där. Sen blev det ytterligare 24 acc på banor nere i Skåne och på diverse hemmagjorda banor lite här och där. Blev också 6 tävlingar.

Minst av allt
Min budget. Lyckades genomföra en massa tävlingar och samtidigt skaffa alla racingprylar utan att ruinera mig.

Knepigaste teknikproblemet
Min swallow-laddare som ”falsk-peakade” sig sommaren igenom och gjorde mig galen. Det fanns tävlingar där jag startade om den laddaren minst fem gånger per laddning. På RM:et drog jag sedan sönder kabeln som sitter mellan laddaren och accet. Vilket då kändes som pricken över ”i:et” på en svår laddningssommar. Men när jag sedan löddade om den gamla lödningen fungerade laddaren finfint och nu ”falsk-peakadar” den aldrig. Fan ta mina lödningar!

Mesta första hjälpen
Måste ha varit när Morgan Larsson lånade ut sin motor när jag själv bränt min enda i C-final 1 i Falun. Det hade varit en lång och tung resa hem om jag inte hade fått köra de två sista finalerna. Fem toast till Morgan.

Mesta bärandet
Det kan inte ha funnits någon miniracingförare i hela Sverige som har släpat väskor som jag den här sommaren. Det har varit buss till alla träningar på ”Green Hill” och tåg ner till Skåne med värsta packningen! Men vad gör man inte för att få köra lite rc-bil! Får väl gå till sjukgymnast hela vintern för att rätta ut ryggen.

Skönaste känslan
När RM:et var klart på söndagskväll och alla verkade vara nöjda med tävlingshelgen. Det var så roligt att träffa alla, uppleva adrenalinet i depån och titta på grymt bra racing! Vi ses nästa sommar (eller kanske redan på Mellansvenska Elbilscupen).

Set up Sjöbo

Här kommer nu min set up för banan i Sjöbo. Blev, som jag skrivit tidigare, inte så mycket tid till att exprimentera med olika inställningar eftersom det för min del bara blev knappt 8 minuter på banan innan kvalificeringsheaten började. Hade åkt till Sjöbo med bilen inställd efter min "Trelleborgs set up". Det visade sig var en helt okej set up även för banan i Sjöbo. Efter några mindre ändringar gick bilen riktigt bra i finalerna.

På tävlingen i Sjöbo experimenterade jag med lite olika fram- och bakdäck och testade först de Losi Studs som jag körde på RM:et med. Fram körde jag med Proline M3:er. Fram var det en för mjuk gummiblandning och när jag gick över till Proline M2 fick jag en mycket mer konsekvent styrning. På våra grusiga banor i Sverige krävs framdäck som kan skära ner sig i det lösa materialet. Med tips från Otto testade jag sedan Proline Fuzzie-däck bak och det visade sig vara ett klockrent val, de gav riktigt bra fäste. Resten av inställningarna gick ut på att få ner kraften från motorn i backen.

Stötdämparna: De flesta banor i Sverige blir under en tävlingsdag håliga och stenar börjar titta fram. För att få en bil som går mjuk över detta underlag krävs stötdämpare som kan arbeta snabbt och mjukt. Hade för detta ändamål valt kolvar med större och fler hål för att få snabba stötdämpare. Låg viskositet på oljan och mjuka fjädrar gav stötdämpare som också kunde arbeta mjukt över håligheterna.

Med en kolv med lite större hål fram fick jag också en bil som gav mer styrning p den håliga banan.

Viktfördelningen: Jag hade inga problem att få styrning på banan i Sjöbo, så jag satsade att förskjuta bilens vikt bak för att få ner motorns kraft i banan. Förutom att placera batteriet längst bak placerade jag ytterligare 10 gram i bakvagnen.

Genom att öka den vikt på bilen som på engelska kalas ”sprung weight” – alltså vad chassit och de delar som är kopplade till det väger – får man en rörlig massa som inte påverkas av ojämnheter i marken i lika hög grad som ett lättare chassi. Ser man samtidigt till att den rörliga fjädringen – det som på engelska kalas ”unsprung weight” – arbetar snabbt och smidigt över ojämnheterna ökar bilens smidighet. ”Unsprung weight” är den vikt som den rörliga fjädringen väger (hjul, bärarm, den nedre delen av stötdämparna och så vidare). Genom att se till att stötdämparna arbetar snabbt och mjukt samt att bärarmarna kan röra sig fritt i sina infästningar ökar man den snabbhet som hjulen kan röra sig över ojämnheterna. Då kan man också få ner kraften i banan.

Hjulbasen: Ett annat sätt att få en bil som går mjukt över ojämnheterna är att öka hjulbasen.

Differentialen: Med en mjuk differential ökar också möjligheterna att få ner motorns kraft på håliga banor.

Hade för övrigt varit roligt om det funnits tid och pengar att testa en massa olika däck på en bana som Sjöbo. Tror att jag hade lärt mig en del om däck och bilens inställningar av detta. Men tycker samtidigt att det skall vara däcksbegränsningar på tävlingar. Arrangörerna skall rekommendera ett och högst två däck som får användas på tävling.

Sverige Cupen 2008

Sverige Cupen 2008 1:10 2WD och 4WD EL OR avslutades i och med sista racet i Sjöbo. Så här blev tio-i-topp:

2WD

1. Otto Ausfelt SMK Helsingborg
2. Oskar Levin Sjöbo MK
3. Mathias Larsson Borås MRK
4. Henrik Teinvall SMK Helsingborg
5. John Sandberg MHF Skarpnäck
6. Kristofer Hansson MHF Skarpnäck
7. Magnus Hedqvist MK Ran Askersund
8. Daniel Persson MHF Skarpnäck
9. Kenneth Malkusson SMK Dala Falun
10. PerErik Nordman SMK Dala Falun

4WD

1. Otto Ausfelt SMK Helsingborg
2. Mathias Larsson Borås MRK
3. Mikael Olsson Sjöbo MK
4. John Sandberg MHF Skarpnäck
5. Henrik Teinvall SMK Helsingborg
6. Daniel Persson MHF Skarpnäck
7. Daniel Tengvall MHF Skarpnäck
8. Magnus Hedqvist MK Ran Askersund
9. Jimmy Visshed Örebro RBC
10. Anders Ohlson Örebro RBC

Själv blev det en sjätteplacering i 2WD. Inte så dåligt för en nybörjare! Å andra sidan räckte det med att man kört den första tävlingen i Örebro och sedan tog sig till tävlingen i Sjöbo för att hamna bland topp tio. Viljan, eller lusten, att ta sig ner från mellansverige till Skåne är extremt lite bland de som kör elbuggy. Även tävlingen i Trelleborg i somras hade ett klent deltagande om man jämför med deltagarantalet i till exempel Falun eller Söderhamn. Lite synd eftersom både Sjöbo och Trelleborg har riktigt roliga banor att erbjuda.

För övrigt kan man fråga sig vad man skall ha en cup till om en nybörjare som jag kan placera sig så högt upp bara genom att åka till tävlingarna. En förändring man skulle kunna göra är att det erbjuds lite fler tävlingar inom Sverige Cupen och att man sedan bara räknar de två eller tre bästa resultaten. För de förare som hamnar på samma poäng gäller bättre placering på gemensam tävling. Då skulle man inte behöva åka på alla tävlingar men ändå få en resultatlista som är mer rättvisande. Följande klubbar skulle jag vilja se ordade Sverige Cupen nästa år:

Maj
Örebro RBC
SMK Söderhamn

Juni/juli
Trelleborgs MK

Augusti
MHF Skarpnäck

September
Sjöbo MK

Med det här systemet skulle ingen i mellansverige behöva åka ner till Skåne! Och de i Skåne behövde bara åka uppåt en gång per år. Bra va?

SC i Sjöbo

Toppförarna i Sjöbo: Oskar Levins från Sjöbo MK, Otto Ausfelt från SMK Helsingborg och Mathias Larsson från Borås MRK.

Endast sju stycken förare kom till start i den avslutande Sverige Cupen i 2wd nere i skånska Sjöbo. Det stora startfältet som hade varit på den inledande tävlingen i Örebro lös med sin frånvaro. Detta var tråkigt eftersom Sjöbo MK verkligen har en riktigt rolig buggybana att erbjuda. Vädret var denna lördag också helt perfekt för miniracing. Själv åkte jag till tävlingen med en känsla av att jag skulle bli frånåkt av samtliga förare. Jag var det enda föraren med D-licens. Men det skulle visa sig att det gick att hänga skapligt på tempot ändå. Här är min rapport från dagen.

Banan
Banan i Sjöbo har jag velat köra hela sommaren. Framför allt är det "skyriden" som jag velat testa. Förmodligen den enda i Sverige. Att köra bilen vertikalt upp i luften är ju coolt! Andra detaljer på banan som ger en spännande körning är den tekniska hoppsektionen och ett stort kurvigt parti.

Under förarställningen finns en raksträcka som är tillräckligt lång för att man skall få upp bra fart på bilen. Den avslutas med en tvär L-sväng som ledder in en till banans hoppsektion. Hoppsektionens underlag är byggd i nålfilt och skiljer sig därmed från övriga banans underlag. Att få till en bra inställning på den här banan blir av denna anledning svårt eftersom bilen inte kan gå bra både i hoppsektionen och på resten av banan. Jag satsade på en bil som gick bra på övriga banan och tog det lugnt i hoppsektionen.

Efter hoppsektionen kommer man in i ett väldigt kurvigt parti där det gäller att ligga rätt i banan om det skall gå fort. Inga hopp, det är bara att styra och gasa.

Precis innan Sjöbos stora attraktion, "skyride", återfinns ett mindre hopp som man antingen kan köra lugnt över eller gasa på och därmed riskera att landa lite fel inför uppgången till skyriden.

Skyriden i sin helhet.

Efter skyriden är det bara att ge full gas fram till en feldoserad L-sväng i nålfilt och sedan en avslutande hårnålskurva innan man kommer ut på rakan igen.

Kvalificeringsheat
Jag startade som bil nummer 1 i första, av tre, kvalificeringsheat. Eftersom jag bara kört cirka 3 minuter på den fria träningen och 5 minuter på den enda heatträningen var varken jag eller bilen inställd på banan. Det gick ganska fort för de andra tre förarna i mitt heat där Christer Carlsson - Säffle MC - och Henrik Teinvall - SMK Helsingborg - körde fortast, följd av min klubbkompis John Sandberg. Som kurvvakt för heat 2 kunde jag följa hemmaföraren Oskar Levins - Sjöbo MK – snabba körning. Han tämligen flög över alla hopp i hoppsektionen och gjorde inte ett enda misstag. Otto Ausfelt - SMK Helsingborg – körde också detta heat men det kändes som om han inte riktigt hängde med, en ovanlig syn den här sommaren. I det här heatet körde också Mathias Larsson - Borås MRK – som inte fick rätt på sin körning och gasade mest bort sig på den sliriga banan.

John tvättar däck.

I kvalificeringsheat två och tre började jag lära mig banan och få rätt på bilens inställningar. Samtidigt blev banan allt mer uppkörd. Dessa faktorer gynnade mig och i sista heatet låg jag vid något tillfälle förre John men kunde inte hålla min placering. Fick trots allt till en 9-varvare som räckte till att få starta från ruta sex i finalen förre Mathias. Oskar tog TQ och Otto startade från ruta två.

Final
5 sekunder innan start i den första finalen skrek plötsligt Henrik Teinvall till: min bil är död. Starten gick och John och Mathias som stod bakom fick göra en lång sväng runt Henriks bil. Henrik kom dock iväg till sist men hade problem under hela finalen. Själv kom jag iväg utan missöden. Försökte köra som i sista kvalificeringsheatet men gjorde många misstag i hoppsektionen. Viste att Henrik var bakom mig och att han förmodligen snart skulle vara ifatt. Efter något minuts körning gjorde Mathias ett misstag och körde sönder bilen. Han fick bryta. Jag låg då på en femteplats och viste att det var viktiga poäng. Övriga fältet hade dragit ifrån och jag hade ingen möjlighet att köra ikapp. Körde för att hålla Henrik bakom mig men efter finalen visade det sig att jag kunde ha tagit det lugnt då hans bil stannade med ojämna mellanrum och mest gick på halvfart. Oskar tog hem denna första final och Otto kom två. Christer kunde knippa tredjeplatsen.

Nya meckbord inför tävlingen. Riktigt bra!

I final två tog jag det lugnt i starten och var med bra på första varvet. Kunde ta mig förbi Christer som hade gjort ett misstag och höll honom bakom mig ett halvtvarv men fick sen släppa. John trasslade sedan in sig i en del svårigheter och då lyckades jag gå om och skapa en lucka som jag kunde hålla in i mål. Även Mathias gjorde en del misstag och hamnade långt efter. Jag kunde även i denna final köra in på en femteplats. Oskar vann final två och hade därmed tagit hem sin första vinst i en större tävling. Stort grattis! Otto kom tvåa och Henrik hade fått fart på bilen och körde in på en tredjeplats.

I sista finalen kom jag iväg lite dåligt och försökte hänga på John och Mathias men fick släppa dem efter ett tag. De drog ifrån men körde efter några varv ihop i hoppsektionen och jag var fatt igen. Såg att Johns bil ställdes åt sidan och det visade sig senare vara bakre stötdämparfästet som gått av efter en olycklig landning. Jag började följa Mathias men hamnande några metrar bakom honom. Några varv senare hörde jag hur någon knäckte plast i skyriden. Det skulle visa sig vara Mathias som satsade lite för mycket. Kunde därmed köra in på en femteplats i denna sista final. Oskar vann även denna final och Christer tog sig in på en andraplats.

Otto testar skyriden efter tävlingen.

Jag och John hamnade på samma poäng men eftersom han hade en bättre placering i första finalen blev han femma och jag sexa. Är mycket nöjd med det här resultatet och med min körning under dagen. Alla som körde var riktigt duktiga förare och att jag överhuvudtaget hade en chans att hänga på känns bra så här på den sista tävlingen för säsongen. Sen hade jag ju också lite tur med förare som körde sönder sina bilar, men det viktigaste med miniracing är ju att ta sig i mål.

Oskar etta, Otto två och Christer trea.

Oskars vinnarbil, en Losi XXX-CR 2WD.

Pristudelning för Sverige Cupen i 2wd som Otto tog hem och Oskar blev tvåa. Oskar blev lyckligt chokad när han fick reda på att han blivit tvåa i cupen. Mathias kom trea.

En ovanlig bil i Sverige: Predator X10. Henrik skulle köra Predatorn på söndagens 4wd-race.

Batterier och laddning III

Nu äntligen har jag börjat få kontroll på värmen när jag laddar och urladdar mina batterier. Samtidigt som vi går mot kallare tider! Har uppgraderat med lite prylar från Clas Ohlson, något som jag så klart skulle ha gjort i somras när det var som varmast. Det har redan hänt att batterierna har blivit för varma när jag laddat dem eller när jag efter körning har dragit ut den sista strömmen. Inte bra. Ett riktmärke är att aldrig låta batterierna gå över 45 graders värme eftersom de då börjar ta skada. Men det är inte så lätt att hålla reda på denna temperatur om man inte har en inbyggd termometer i laddaren. Eftersom det oftast enbart är de dyrare laddarna som har en inbyggd termometer får man fixa det där med mättningen själv om man är en lågbudgetracer som jag. Ett annat problem med värmen som jag haft i sommar är att batterierna blir riktigt varma när jag urladdar dem. Även här är det så att de dyrare urladdarna har löst detta genom att ha en fläkt inbyggd i urladdaren. Men både termometer och fläkt kan man ju införskaffa lösa för några hundringar.

Ett alternativ till en lös fläkt är att köpa min klubbkamrat Rolf Karlssons hemmabyggda meck- och fläktställ som han saluför på en tävling nära dig! Idealiskt om man vill få ut mycket körtid på sin träning.

Här är min inköpslista från Clas Ohlson.

• Termometer (art nr 36.2883)

Med en vanlig utomhustermometer klarar man sig relativt bra. Tejpa fast (eller använd häftmassa) den lösa sensorn på batteriet och sedan kan man följa värmeutvecklingen under laddningen. Genom att ha kontroll på både hur många mAh man har laddat batteriet med, hur lång tid laddningen varat och värmeutvecklingen kan man följa laddningen relativt bra. Nackdelen är att laddaren inte slår av sig själv om termometern går över 45 graders värme, utan det får man ha koll på själv.

Kostar 59 kronor

• Fläkt (art nr 38.1918) + Bananstift 10-pack (art nr 36.1029)

Med hjälp av en lös fläkt som jag monterat på fyra gamla stag från bilen kan jag få ner värmen på batterierna efter körning och under urladdning. Detta förlänger batteriernas livslängd och gör ens körning mer effektiv då man snabbt kan komma igång och ladda igen. Just den här fläkten är väldigt effektiv och batterierna blir aldrig det minsta varma under urladdningen. Fördelen med en lös fläkt är att man också kan rikta den mot en varm motor eller ett varmt fartreglage om man snabbt vill komma ut på banan igen.

Kostar 228 kronor (fläkt 189 kronor och bananstift 39 kronor)

Totalt 287 kronor

Körning XV

Det blev lite körning i söndags också. Tre accar på ett alternativt ”Green Hill”. Den normala bansträckningen gick inte att köra eftersom det var två stora vattenpölar som ingen orkade ta bort. Istället stängdes det kurviga partiet med de tre nya hoppen av och banan blev körbar trots regnandet under lördagen. Det är en bra bana som vi har! Hur många buggybanor i Sverige är körvänliga efter några dagars regnande? Körningen gick så där men det känns skönt att ha fått träna lite så här en vecka innan tävlingen i Sjöbo. Nu har jag knappt fem dagar på mig att rengöra och få i ordning bilen. Är redan stressad eftersom jag har en massa annan som också måste göras.

Tänkte nu också publicera min ”setup”. Känner att jag inte kommer längre med den det här året, utan nu får den vara så här. Tycker att min RB5:a går bra på astroturfunderlaget när jag får till min egen körning. Bilen hoppar bra och har bra styrning även i lite högre farter. Den passar min körstil och just nu är det den som behöver utvecklas och inte inställningarna. Mitt problem är nu att jag fortfarande gasar på för mycket och mot det finns det ingen setup i hela världen som kan fixa!



Jämförelse med min tidigare setup för ”Green Hill” (som du hittar HÄR) har jag nu en annan inställning på dämparna. 2 mm ”Limiters” i främre dämparna gör att jag får lite mer styrning i högre farter. Har också mer passande ”Shock pistons” på den här set up:en. Har lagt till lite extra vikt bak i form av en lös cell. Är man inte så exakt i sin körning upplever jag i alla fall att en tyngre bil blir mer lättkörd.

Mellansvenska Elbilscupen 08/09

Det är hög tid att börja bekanta sig med det här däcket om man inte gjort det tidigare.



En preliminär inbjudan till den 24:e årgången av Mellansvenska Elbilscupen 08/09 finns nu ute. Förra årets succé med 1:10 Buggy 2WD i cupen fortsätter och går man efter snacket på diverse forum på Internet kan det denna säsong bli riktigt stort. I år har man ändrat enhetsdäcken bak till Schumacher minipin gula och Autopartner RC tar hem och saluför däcket. Bra tycker jag! Det underlättar för alla förare om man kan vända sig till en butik som ser till att ha däcken hemma till ett vettigt pris. Fram är det fria däck som gäller. Autopartner RC tar hem framdäcken Schumacher minipin gula som säkert kommer att vara en klockren kombination tillsammans med bakdäcken. Jag kommer dock att laborera mellan dessa framdäck och ”soppade” ProLine M3 MultiRib. Kan ju bli för överstyrt för en nybörjare också!

Tävlingskalendern är inte riktigt fullständig ännu men ser vid dagens datum ut så här:

2008-10-11 Bofors
2008-11-15 Falun
2008-11-29 ?
2008-12-06 Nyköping
2008-12-28 ?
2009-01-24 Eskilstuna
2009-02-07 Nyköping
2009-02-21 Norrtälje
2009-02-28 ?
2009-03-14 ?
2009-03-28+29 Final Eskilstuna

För egen del kommer det förmodligen inte bli av att jag åker på alla tävlingar, men skall försöka köra de som ligger närmare Stockholm. Kan bli hur kul som helst!

Intervju PerErik N.

Det finns ett antal förare som har dominerat på elbuggytävlingarna i år. En av dem är PerErik Nordman som kör för SMK Dala Falun. Han är alltid i A-final och han har haft en väldigt jämn säsong. Det började med en femteplacering i 2wd på Sverige Cupen i Örebro, sen blev han tvåa i 2wd på tävlingen i Falun, etta i 2wd på Fredriks Minne i Örebro, två i både 2wd och 4wd på RM:et och nu senast trea i 2wd på SMK Söderhamns öppna KM. Han är med andra ord snabb. Det skall av denna anledning bli väldigt intressant att se vad han kan presentera på den avslutande Sverige Cup tävlingen i Sjöbo den 13 och 14 september. Jag gjorde en liten intervju med honom under RM:ets sista dag.

Kristofer: Hur gammal är du?

PerErik: 22 år.

K: När började du tävla?

P: Jag började tävla 1996. Körde då 2wd i 1:10 buggy. En Ass RC10.

K: Kör du några andra klasser än elbuggy 2wd och 4wd?

P: På somrarna är det bara elbuggy. På vintrarna har det varit både 1:12 och Touring.

K: Vilken klass kommer vi att se dig tävla i till vintern?

P: Det är helt öppet än så länge.

K: Jag hoppas att vi får se dig köra elbuggy i Mellansvenskan i vinter.

Inför A-finalen i 4wd på RM:et.

K: Vilken är din favoritbana inom elbuggy?

P: Banan i Örebro. Sen fanns det en bana i Landvetter för åtta år sedan som jag gillade.

K: Idag kör du Kyosho, vad har du kört tidigare för märken?

P: Det har varit mycket Ass.

K: Vilka räknar du till dina största vinster?

P: Andra platsen i 2wd på RM:et här på Skarpnäck. Sen är det ett Touringrace i Årsunda 2002 som jag räknar som ett av mina bästa.

Intervjun gjorde under söndagen på RM:et där PerErik senare blev två i 4wd. Så den placeringen bör nog också läggas till på listan (Min anmärkning).

PerEriks Ultima RB-5 med kolmotorn Orion Revolution MR 7x1. Fartreglaget är Advanced 5.1 speedo och servot är Futabas S9452. Sändaren är en Futaba 3PK (FASST) och mottagaren Futaba R603FS. Han kör med Orion 4200 SHO celler (fem stycken) i både 2wd och 4wd.

K: Vad uppskattar du hos Ultiman?

P: Den är framför allt lättkörd och snabb. Sen tycker jag den är driftsäker också.

PerEriks Lazer ZX-5 SP under RM:et. Han kör med Orion Vortex BL 4.5T motor och fartreglaget är LRP Sphere Comp TC Spec. Servot är ett Futaba S9550.

K: Vad uppskattar du hos Lazern?

P: Även den bilen är snabb. Sen tycker jag den är lättmeckad och så har den en smart konstruktion.

K: Du kör fortfarande med kolmotor i din 2wd. Varför gör du det?

P: Det är viktigt! Framför allt är det vridmomentet jag vill åt. En kolmotor är konsekvent, dess vridmoment ser likadant ut på alla varvtal.

Meckbordet under RM:et.

K: Vad är hemligheten med att bli en snabb elbuggyförare som dig?

P: Det gäller att hitta rätt spårval och så ha ett mjukt gasfinger.

K: Vad är nybörjarfelet inom elbuggy?

P: Gasar för mycket!

Tack PerErik för att du tog dig tid att svara på några frågor. Och lycka till i Sjöbo!

PerErik har en egen hemsida där man kan följa hans racing, den hittar du HÄR.

PerErik är sponsrad av Autopartner.