Tävlingar 3:3

RM i 4WD 2008 på "Green Hill". Otto Ausfelt tog TQ med sin Losi och tog sedan dubbel genom att vinna i både 2WD och 4WD. Kan han göra om det på NM:et 2009?

Sommarens nationella och nordiska tävlingar i 1:10 OR börjar nu utkristallisera sig. Och det ser lovande ut! Än så länge är det preliminära datum vi pratar om men mycket pekar på att vi kommer ha följande tävlingskalender att se framemot sommaren 2009:

• 2 till 3 maj: Ladusvängen körs som en Sverige Cup, Trelleborgs MK.

• 4 till 5 juli: Nordiska Mästerskapen på "Green Hill", MHF Skarpnäck.

• 22 till 23 augusti: Stallturen körs som Riksmästerskap, Trelleborgs MK.

• September: På tävlingen i Eskilstuna i helgen pratades det om att Örebro RBC vill köra en Sverige Cup och den enda månad som är ledig skulle vara september. Vet inga datum men räkna med början av september.

Om detta kommer bli sommarens tävlingskalender kan det bli riktigt roligt att köra RCbuggy!

Källor: MHF Skarpnäck och Trelleborgs MK.

Tävlingar 2:3

Södra Bilsportsförbundet satsar till sommaren på en Debutantcup med en prissumma på totalt 18.000 kronor. Man vill med denna cup sporra de förare som bara kör hemma på den egna banan att lösa Debutant licens och börja tävla. De tre bästa resultaten räknas och dessa behöver inte vara från samma bilklass. Priserna är presentkort som kommer att gälla på ett antal hobbybutiker i Skåne.

Södra Bilsportsförbundet satsar också på ett Junior DM i ett antal olika bilklasser. Deltagande i denna serie får ske till och med det kalenderår man fyller 18 år. En av DM-klasserna kommer att vara 1:10 Off Road 4WD. Senast den 31 mars skall tävlingarna vara kalenderförda för att fås ta med i serien. Skall bli intressant att se vilka klubbar som ordnar 1:10-buggytävlingar för denna serie. Kan blir riktigt bra med tanke på att det finns banor i Trelleborg, Sjöbo och Tomelilla för klassen.

Mer information om Debutantcupen och Junior DM finner man HÄR (gå vidare till tävlingar/kalender).

Tävlingar 1:3

Skall i tre olika inlägg presentera vårens och sommarens tävlingar inom rcbuggy. Vad har vi att blicka framemot? Tävling nr 3 i Mellansvenska Elbilscupen kördes ju i helgen. Efter en del ändringar i tävlingskalendern ser det nu ut att bli fyra tävlingar till i Mellansvenska Elbilscupen. Följande tävlingar återstår:

• 2009-02-07 Nyköping MK

• 2009-02-21 Norrtälje RCM

• 2009-02-28 Örebro RBC
Örbebro RBC arrangerar denna tävling med stöd från Västerås MS och den kommer att köras i MK Eskils lokal i Torshälla.

• 2009-03-28 & 29 MK Eskil
Finaltävlingen körs över två dagar.

Mitt mål är att köra tre tävlingar i vår och den första är ju nu avklarad. Resultatmässigt gick det inget bra men kände att det var enormt bra tävlingsträning. Planerar därför att köra den 21 februari i Norrtälje och den 28 februari i Torshälla. Nästa tävling står jag över eftersom den ligger för nära inpå helgens race och det avslutande racet är jag redan uppbokad på andra saker. Hoppas vi ses på någon av dessa två!

Tävling nr 3 i Mellansvenska Elbilscupen

PerErik Nordman - SMK Dala Falun - inför första A-finalen. Kunde ganska ohotad vinna de första två finalerna och blev därmed segrare i denna tredje deltävling av Mellansvenska Elbilscupen. Grattis PerErik!

Kom iväg tidigt på morgonen från Stockholm i en hyrbil. Destination var Outokumpu lokalen som är MK Eskil klubblokal några månader till. Har inte tidigare varit där så när jag blev omkörd av en gul Skoda precis innan avfarten från E20 blev jag lugn. Min klubbkamrat Rolf har en gul Skoda och risken att det skulle vara någon annans gula Skoda klockan sju denna lördagsmorgon som jag började förfölja var minimal tänkte jag. Väl inne i Outokumpu lokalen blev jag väldigt imponerad av vilka faciliteter MK Eskil har. Jag hoppas verkligen att man kan hitta något liknande när man nu tappar kontraktet till denna lokal. Men, men racedagen kunde börja!

Första träningen för dagen var Heat 1 för 1:10 OR 2WD, vilket var mitt heat. Klockan 8.00 rullade jag ut och körde några varv. Banan hade inga riktiga hopp utan mer farthinder som var rätt komplicerade att ta sig över. Körde man för fort över dem la bilen sig på rygg och körde man för långsamt fastnade man uppe på hindret. Tog ett tag innan jag fick rätt på dem. Mer problem hade jag med de långa svepande kurvorna som det är på en riktig trackbana. Jag har svårt att hitta rätt spårval. Träning 2 missade jag eftersom jag blev tvungen att slippa ner napparna på mina däck. Det tog enormt mycket tid.

Av 20 startande förare i 2WD var 9 från MHF Skarpnäck. Landets största OR-klubb? Dessutom hade vi en hel del supportrar med oss. Gänget hade förskansat sig i ett hörn...

...och vår ledare var likt fantomen denna dag; utdelade kloka men handfasta råd.

Äntligen kval! Mitt heat var i första kvalgruppen och vi körde våra första fem minuter 11.05. Hade dragit på däcksoppa precis innan heatet och glömt torka bort det. Jag hade inget fäste. I fem varv körde jag runt och gjorde en massa piruetter innan däcksoppan försvann och fästet började återkomma. Tiden blev usel. Stod sedan kurvvakt för Heat 2 1:10 OR, där A- och B-förarna körde. Här gick det snabbt. PerErik Nordman var i en klass för sig, det gick riktigt fort. Vi hade också många från Skarpnäck i detta heat som körde riktigt bra. Blev väldigt imponerad av Mattias Forsbergs körning, som enkelt tog sig vidare till A-final.

Mattias Losi under träningen.

Mats Angseryd - MHF Skarpnäck - med sin Ultima RB5 under träningen.

Lasse, Mikael Johanssons pappa, är hängiven mekaniker som manade sonen att ta det lugnt under träningen. Frågan är om Mikael har ett sådant tävlingsläge, han verkar alltid satsa fullt - tävling som träning.

Efter första misslyckade kvalet lärde jag mig att torka av mina däck ordentligt och vara ute på banan några minuter förre start och nötta in fäste i däcken. Kval 2 och 3 blev det bättre fäste och jag började få in körningen på banan. Fick till min bästa tid i sista kvalet men det räckte inte långt. Fick lov att starta längst bak i B-finalen. I A-finalen tog PerErik Nordman TQ följd av Lars Jonsson - SMK Söderhamn- och därefter Niclas Månsson - MHF Skarpnäck.

Min bil och mitt meckbord inför ett av de första kvalen.

B-finalen för 2WD var först ut. Trots att jag var placerad längst bak fanns alla möjligheter att köra upp sig. Det kunde inte bli sämre. Tog det lugnt i starten för att undvika att bli inblandad i krasch och kom iväg bra. Redan i första kurvan stannade Charles Berglunds - MHF Skarpnäck - bil av accdump. Jobbade mig under de första varven ikapp Thomas Berg - Mk Eskil - och när han gjorde ett misstag kunde jag gå om. Efter 2 till 3 minuter kom jag ikapp Christer Holmberg - Gotlands Motorförening - som stod still. Han hade åkt på en förkylning och fick en hostattack mitt under finalen. Typiskt! Han avstod senare andra finalen. Mot slutet av de 5 minuterna var jag ikapp Niklas Olsson - Gotlands Motorförening - och när han gjorde ett misstag och hamnade på taket kunde jag gå om. Med tre varv att köra låg han på och jag såg hur han tog in meter för meter. Sista 100 metrarna innan målgång låg han 5 meter bakom men jag lyckades hålla ihop min körning och tog mig in på en sjätteplats. Vinnare av första B-finalen blev Johannes Edrén - MHF Skarpnäck.

Charles Berglund drabbades av accdump i första B-finalen men kom igen i andra och körde in på en tredjeplats.

I första A-finalen tog PerErik Nordman starten och kunde sedan köra ohotad in som segrare på otroliga 17 varv (enda förare som körde 17 varv under finalerna). Han följdes av Lars Jonsson och på tredjeplats kom Roy Gjemble - MSK Kvarnvingarna.

Morgan Larsson - SMK Dala Falun - försöker sig på att hoppa över ett av de svårare hindren, men det straffar sig...

...och han hamnar på taket.

Bilarna från A-finalen på besiktning. En jämn fördelning av de tre dominerande bilmärkena. Bil 1 RB5, bil 2 Lars Jonssons ombyggda Ass, bil 3 RB5, bil 4 B4, bil 5 xxx-cr, bil 6 B4, bil 7 RB5, bil 8 xxx-cr, bil 9 xxx-cr och bil 10 RB5.

Efter första omgången finaler blev jag tyvärr tvungen att sätta mig i bilen och köra hem. Min hyrbil skulle lämnas i Stockholm halv nio och efter en del förseningar under dagen tog jag det säkra förre det osäkra och avstod sista finalen. Hann dock se den andra A-finalen där PerErik Nordman kopierade körningen från första finalen och kunde köra in som segrare. Lars Jonsson kom inte till start vilket öppnade upp för Niclas Månsson att ta andraplatsen och Roy Gjemble körde in på tredjeplats. I tredje finalen stod Lars Jonsson över och PerErik Nordman tog det lugnt. Niclas Månsson vann finalen och Mattias Forsberg kunde ta andraplatsen följd av Roy Gjemble. Vinnare i 2WD blev därmed PerErik, följd av Niclas och Mattias.

Resultatlista för A-finalen

1. PerErik Nordman - SMK Dala Falun – RB5

2. Niclas Månsson - MHF Skarpnäck – RB5

3. Mattias Forsberg - MHF Skarpnäck – xxx-cr

4. Gjemble Roy - MSK Kvarnvingarna – B4

5. Daniel Persson - MHF Skarpnäck –xxx-cr

6. Mikael Johansson - MHF Skarpnäck – RB5

7. Hans Östlund - MRC Hudik – xxx-cr

8. Lars Jonsson - SMK Söderhamn – ombyggd Ass

9. Christer Forslund - SMK Söderhamn- B4

10. Morgan Larsson – SMK Dala Falun – RB5

I sista B-finalen kunde Mats Angseryd vinna på finna 16 varv 05:09.498, en tid som hade räckt väldigt långt i A-finalerna. Johannes Edrén körde in på en andraplats och Charles Berglund hade fått fart på sin bil igen och körde in på en tredjeplats.

Lars Jonssons har många knep för sig som snabbt kopieras av andra förare. Här är det Jan Fredholm - SMK Söderhamn - som dragit plastpåsar över de nysoppade däcken för att inte lösningsmedlet skall avdunsta.

Niklas Olsson demostrerade LiPo och laddare från TrackPower. Just det märket ser riktigt bra ut. Gillar deras laddare och den tillhörande balanseraren (ej i bild).

Det var en rolig dag med en massa förare (över 80 startande sammanlagt med alla klasser)! Måste försöka köra några race inomhus till. Det är verkligen den träning jag behöver för att få upp farten. Låg inte på tak en enda gång under min final, men körde å andra sidan för långsamt. Måste också boka 1:1 bilen i två dygn nästa gång så jag inte måste åka hem mitt i allt. Det var enormt trist att inte köra sista finalen när jag hade börjat få upp farten lite.

Tack MK Eskil för en bra tävling!

Har du missat den här?

Jared Tebo vinner CRCRC Midwest Champ 2009 med sin nya Lazer FS. Snygg och tajt racing mellan Tebo och Ryan Cav. Och otroligt skickligt kört av Tebo. Inte många misstag där. För övrigt tycker jag att FS ser ut att gå helt perfekt.

Inför MSEC Eskilstuna

Nu närmar sig MSEC tävlingen i Eskilstuna. Det är riktigt många anmälda i alla klasser och i OR 2WD blir vi 21 startande. Förmodligen också det startfält som har flest riktigt duktiga förare för denna säsongens MSEC-tävlingar. För att nämna några: Mats Angseryd MHF Skarpnäck, Mikael Johansson MHF Skarpnäck, Lars Jonsson SMK Söderhamn, Morgan Larsson SMK Dala Falun, Niclas Månsson MHF Skarpnäck, PerErik Nordman SMK Dala Falun och Daniel Persson MHF Skarpnäck. Där har vi några som definitivt kommer att slås om första platsen i A-finalen. I B-finalen kommer vi med största sannolikhet att också få bra och tajt racing.

För egen del har det inte blivit möjlighet till träning på typ en månad. Först jullov och sedan en förkylning som ställde till det för mig och min astma. Men jag åker till Eskilstuna med gott mod! Fick ihop sex träningstillfällen på ”Stubben” i höstas och kände då att jag blev en bättre förare på många sätt. Jag hoppas att en del av den träningen fortfarande sitter kvar i fingrarna.

Denna vecka är det annars fullt upp med att få klar bilen. Diffen är nyrenoverad, oljan bytt i stötdämparna, kullagerna oljade, alla skruvade åtspända. Har också fixat mig en ny kaross som syns på bilden här ovan. Håller kvar vid mina racefärger rött och silver men har nu lagt till vit. Och så en massa klistermärken. Skall också montera in ett nytt fartreglage; Novak GTB Spread Spectrum. Mycket att göra med andra ord.

Recension II

Etnologen Jochum Stattin har skrivit boken ”Hobbyentusiaster och folkhemsbyggare” som handlar om människors hobbyvanor. Det är en bok som inte alls behandlar radiostyrda bilar men en bok som ger värdefulla perspektiv på fenomenet hobby. Vill starkt rekommendera boken och samtidigt presentera en kort text om vad Stattin kan lära oss om vår specifika hobby.

Boken är indelad i tre huvudkapitel där det första kapitlet behandlar ämnet ”När hobbyn blev hobby”. Stattin tar sin utgångspunkt i hur människor i efterkrigstidens Sverige kom att få allt mer fritid och delvis bättre ekonomiska förutsättningar. Från statligt håll uppfattades detta som ”fritidsproblemet” där man önskade att människor skulle ha en meningsfull och utvecklande fritid. Tillsammans med idrottsrörelse och folkbildning blev hobbyverksamhet något som skulle stimulera inte bara människor utan hela samhället. Hobbyverksamheten växte sig stark under 50- och 1960-talet med nystartade hobbytidningar, framväxande hobbyorganisationer, utställningar och tävlingar.

Enskilda personer var också centrala i denna utveckling. Stattin lyfter till exempel fram Sven Wentzels som från mitten av 1930-talet tävlade med modellflyg och även startade hobbyaffären Wentzels i Stockholm (grundad 1934). De blev pionjärer inom sina respektive hobbys. I kapitlet får vi också en kort inblick i de modellracerbilar drivna med explosionsmotorer som kom till Sverige, från USA, i början av 1940-talet. Andra världskriget kom dock i mellan och det var först mot slutet av 1940-talet och i början av 1950-talet som denna hobby växte. Och kanske är det i dessa modellracerbilar från 1940-talet som fröet till miniracing som hobby finns. Under 60- och 1970-talet kom slotracing (spårstyrd miniracing) att bli populärt i Sverige med permanenta träbanor runt om i Sverige och i början av 1970-talet började så de första radiostyrda bilarna komma från USA. Men för att denna tekniska utveckling skulle få fortgå krävdes samtidigt ett samhälle där det fanns förutsättningar för att utöva hobby. Det är ur detta perspektiv Stattins bok kan läsas.

I kapitlet ”Hobbyfolket” presenterar Stattin tre stycken hobbyutövare vars hobby kan sägas vara inriktad på samlandet på ett eller annat sätt. Vi möter dessa tre utövare i långa intervjuer och som läsare kan man finna en och annan likhet med sitt eget utövande. Samtidigt är det ett kapitel där Stattin konstaterar att det är svårt att prata om en gemensam hobbykultur.

Boken avslutas med kapitlet ”Hobbyentusiaster och folkhemsbyggare”. Här diskuteras ett antal centrala fenomen som blir synliga genom hobbyutövandet. Ett sådant fenomen som Stattin diskuterar är kopplingen mellan människors identitet och deras hobby. När våra yrkesidentiteter blir allt mindre centrala för vem vi är, kan istället våra fritidssysselsättningar bli centrala för vår identitet. På fritiden kan vi testa olika livsstilar. Genom hobbyn får vi inte bara en möjlighet att säga något om oss själva, utan också en möjlighet att ”bli något”.

Ett annat fenomen som Stattin diskuterar är hur hobbyn idag kommit att bli allt mer kommersiell. När allt fler blir intresserade av en hobby ökar också utbudet av varor och tjänster. Istället för att själva konstruera allt från grunden kan vi idag välja att köpa de ting som är kopplade till vår hobby. Denna konsumtion blir en viktig del av identiteten genom att vi kan komponera olika sorters rekvisita för att säga något om oss själva. Varför väljer vi till exempel ett visst bilmärke framför ett annat? Eller varför tycker en del att sändare från Sanwa passar deras livsstil bättre än sändare från Futaba?

”Hobbyentusiaster och folkhemsbyggare” rekommenderas starkt för alla som är intresserade av varför vi håller på med hobby.

Boken kan beställas från till exempel Adlibris.com.

Får inte ihop det

Får inte ihop EFRA:s reglemente för LiPo och de idag tillgängliga LiPo "saddle pack" som finns på marknaden. Är inte ensam. På Oople forum diskuteras detta just nu i bland annat denna tråd och denna tråd. Problemet är att EFRA har satt höjden på LiPo till 23.5mm, medan Roar har 32mm. Här är reglerna för EFRA och Roar:

EFRA:s regler för LiPo är:

"The maximum case size is as follows:
Length: 139.0mm.
Width: 47.0mm. (The max. width includes any side exit wires).
Height: 23.5mm.
(additional chassis location protrusions are allowed)
Saddle-Pack cells are allowed, but must comply with the above dimensions. Saddle-Pack cells must have a combined dimension of 139.0mm max when placed end to end".

Källa: Norges Motorsportforbund

Detta skall jämföras med Roar:s reglemente för LiPo som är:

"Lipocase dimensions:
The maximum 2s brick/stick style case size shall be as follows:
Length: 139mm max
Width: 47mm max
Height: 25.1mm max

The maximum 2s saddle case dimensions shall be as follows:
Length: 71mm max
Width: 48mm max
Height: 32mm max

The maximum 4s brick/stick style case shall be as follows:
Length: 160 mm
Width: 52mm
Height: 52mm"

Källa: Roar Racing

Godkända LiPo av Roar kan man hitta HÄR.

Frågan är då vad vi kommer att få köra med här i Europa. Med en max höjd på 23.5mm kommer många LiPo att försvinna. Titta till exempel på min lista i inlägget LiPo och "saddle pack" är frågan och du ser att många ligger över just 23.5mm.

Enligt snacket på forumen verkar det vara så att EFRA:s lista skall komma ganska snart, vilket måste betyda att de flesta RC-företag inte kommer ha haft möjligheten att ta fram LiPo:s som är anpassade till reglementet. Kan det bli så att det är först 2010 som vi har ett bra utbud av LiPo "saddle pack"? Och betyder det då att det 2009 är bättre att satsa på en 4WD som är anpassad till "stickpack" istället? Eller behålla sina NiMh, ve och fasa.

Detta är ju mina personliga funderingar eftersom jag planerar att köpa mig en 4WD. Om man skall vara lite kritisk i sammanhanget hade man kunnat önska sig ett lite närmare samarbete mellan EFRA och företagen som tillverkar LiPo. Hade man inte kunnat konstruera reglementet efter de tillgängliga LiPo:s som företagen viste skulle finnas på marknaden 2009? Då hade vi som utövar denna motorsport fått ett breddare utbud att välja på och förhoppningsvis hade priserna kunnat sänkas. Det hade också blivit en smidigare introduktion av LiPo i miniracingen. Som det är nu finns risken att LiPo inte får den goda påverkan på sporten som vi nog alla hade hoppats på.

LiPo och "saddle pack" är frågan

Efter en diskussion på RSB med Alex Hofvander och Christoffer Niklasson (áka KYOSHO-4-EVER) har det blivit klart för mig att det där med "saddle pack" och 4WD inte är helt enkelt. Problemet ligger i att man vill ha ett högt mAh-tal på LiPo:t när man kör 4WD men samtidigt inte ha ett LiPo som på höjden är för högt och därmed inte passar in i bilen. Ett exempel är Trackpowers 4800mAh "saddle pack" som mäter 70x47x30mm var (vilket kan jämföras med Trackpowers "saddel pack" på 3200mAh som mäter 71x47x22mm). Nedan är en bild som jag hämtat från Oople och som illustrerar höjdskillnaden som gör att detta LiPo inte kommer att passa alla bilar. Frågan är då om 3200mAh LiPo:t är tillräckligt för 4WD eller om man måste ta till speciallösningar som på fotografiet från Petitrc. Här är det Kyoshos nya Lazer ZX5FS som har modifierats.

Källa: Oople.

Källa: Petitrc.

På senaste "Schumacher Indoor Off Road Masters" verkar de som kört 4WD använt LiPo mellan 4600mAh och 5000mAh (källa: Oople). På Trackpowers hemsida verkar de dock tycka att det skall gå bra att köra med 3200mAh i 4WD. Detta gör mig fundersam.

Ett annat problem i sammanhanget är priset. Om det nu är så att det är 4900mAh som gäller blir det genast mycket dyrare att köra LiPo. Söders Rc/Hobby säljer Trackpower och de tar 681 kronor för 3200mAh och 1502 kronor för 4900mAh. Skall man ha två LiPo av den senare varianten är man genast uppe i över 3000 kronor och det tycker jag är mycket pengar.

Vad finns det då för andra alternativ?

Reedy 2S Li-Poly Saddle Pack Battery (7.4V/4800mAh)
Detta LiPo har storleken 68x44x24mm och kostar på Aamainhobbies $109.99 (vilket är ungefär 844 kronor den 6 januari).

Yeah Racing Li-Po Saddle Pack 7.4 5000mah 20c
LiPo har storleken 70x43x24mm. Har inte hittat något pris.

Maxamps har ett Lipo 4000mah 2S2P 7.4V Saddle Battery Pack.
LiPo har storleken 69x45x21mm. Har inte hittat något pris.

LRP har sitt LiPo 5100 Competition Car Line Saddle Pack - 7.4V - 28C
LiPo har storleken 69x44x25mm. Har inte hittat något pris.

Teamcheckpoint har 7.4V 4800mAh Saddle Pack LiPo Battery
Har inte hittat några angivna storlekar på detta LiPo.

ProTek R/C 2S Li-Poly 20C Saddle Battery Pack (7.4V/4800mAh)

LiPo har storleken 45x67x23mm och kostar $89.99 Aamainhobbies.

SMC 4900mah 25C Saddle Pack
Storlek 63.5x44.45x25.4mm och priset är $125.99 på Speedtechrc.

Så det finns en hel del att välja på, frågan är bara vad som kommer att bli godkänt inför sommarens tävlingar. Personligen tycker jag att Reedy:s och Lrp:s LiPo:s verkar riktigt bra, de har tillräckligt med mAh och har rätt storlekt. Blir säkert också godkända för att det är företag som satsar på racing.

OBS dock att köp inget innan listan över godkända LiPo har kommit. Risken finns att du kastar pengar i sjön.

OBS också att detta inte är en komplett lista. Om det är något ”saddle pack” LiPo som du saknar så meddela mig detta så lägger jag upp det.

Way to go, Tebo!

Sitter hemma och är så väldigt förkyld. Trist. Hade planerat att åka till klubben i lördags men det fick jag så klart ställa in. Klubben skall även ha öppet på de två kommande klämdagarna måndag och tisdag, men i det tillstånd jag är nu gör jag bäst att stanna hemma. Ser ut att bli lite bantid inför MSEC tävlingen i Eskilstuna.

För att dämpa RC-abstinens något har jag idag klockan 13.46 nog besökt alla sajter om RC på nätet. Det som gör mig mest upprymd av det jag läser är att Jared Tebo verkar gilla RB5:an och han har passat på att sätta banrekord på sin hemmabana. Way to go, Tebo! På Kyoshoforum.com kan man ta del av hans Set up för RB5:an:

Front:
3-B Pistons/30 wt. Losi Oil/Orange Springs/No limiters with shock ends unscrewed 3 1/2 turns
Inside hole on tower/Outside hole on arm
1-A Camberlink with 1mm ball stud washer under ball stud on bulkhead (inside on bulkhead/inside on casterblock)
Spindles in upper position (standard)
Casterblocks positioned middle in the arm
25 degree kick-up with thin spacer
1 1/2 oz of weight in the front

Rear:
3-B Pistons/25 wt. Losi Oil/Dark Yellow Springs/54mm shock shafts with no limiters
Outside hole on new lower tower (um520)/Middle hole on LA243 arm
2-B Camberlink with 2mm ball stud washers under both ball studs on bulkhead and hub (middle hole on bulkhead/outside hole on hub
Hubs spaced in the middle of the arm/Hubs all the way down position
2 degree anti-squat (standard)
1/4 oz of weight by receiver to off-set the weight from super small KO receiver
1/4 oz of weight on each side in the back triangles in the back of the chassis (1/2 oz total)
Battery in forward position
Ride Height: Front-24.5mm and Rear-23mm

Motor: Team Orion Vortex 2008 7.5
Motor Timing: 3rd line back from the main center line (turning the endbell clockwise)
Battery: Team Orion 3800 Li-Po
LRP Sphere Settings: 1,1,0,1

Källa: Kyoshoforum.com

Vägen in i miniracing I

För några veckor sedan fick jag ett mail från en kille som gärna ville komma igång och köra RCbuggy och introducera sin grabb i hobbyn. Roligt! Frågorna svarade jag på och tänkte nu publicera mitt svar, något omskrivit, för alla andra som är i samma situation och vill komma igång och köra. El-buggy har med borstlösa motorer, LiPo och 2.4 GHz radio blivit en miniracinggren som det är lätt och relativt billigt att börja med. Men för den som är helt ny inom miniracing finns det ofta många frågor som man står inför. Under våren kommer jag att försöka ta mig tid att skriva inlägg om vägen in i miniracing för alla som är intresserade att börja köra så fort vädret tillåter det. Och kanske också komma iväg på tävling under året. Vilka bilar finns? Vilken utrustning behöver man om man skall komma igång och tävla? Hur gör man för att komma iväg på tävling? Som introduktion publicerar jag detta något omskrivna brev.

2WD eller 4WD?

Mitt intresse för miniracing som hobby är tävlingsmomentet. Man bygger upp ett eget litet racingteam med bil och utrustning, tränar och sedan åker iväg till banor runt om i Sverige för att tävla. Man kan börja billigt och bygga upp efterhand. Utifrån det perspektivet är det 2WD som är den klass man bör börja med. Det är billigare än 4WD (bland annat är bilen billigare och det är mindre slitage på däck) och ger oftast bäst träning för el-buggy (man måste träna upp ett känsligt gasfinger, vilket är a och o för att bli bra på RCbuggy). I Mellansverige är det för närvarande flest utövare inom 2WD-klassen vilket gör att både nybörjare och mer erfarna möter den konkurrans som är på ens egen nivå. I Skåne har de båda klasserna lockat lika många utövare men det verkar vara en tillväxt på 2WD-sidan inför säsongen 2009.

Hur valde jag själv bil?

Själv kör jag en Kyosho RB5:a och det beror väl på att jag körde en Kyosho Ultima för 20 år sedan. Jag är väldigt nöjd med den bilen. De har också blivit bättre på att leverera reservdelar under sommaren 2008, vilket är viktigt om man skall tävla och träna aktivt med bilen. Associateds B4 och Losis Losi xxx-cr har också väldigt bra bilar som man inte kommer att bli missnöjd med. Hot Bodies kommer med en ny 2WD till våren som också ser grym ut. Skall man köra 2WD tycker jag att man skall välja bil från något av dessa märken. RB5, B4 och xxx-cr är väl representerade på tävlingar och i klubbarna vilket betyder att man kan få mycket och kunnig hjälp. Väldigt viktigt.

Köpa begagnat?

Begagnat är oftast helt okej. Många på min klubb MHF Skarpnäck har köpt gamla klubbkompisars bilar och de rullar fortfarande bra. Oftast får man med lite reservdelar och det är bra. Köper man bil från någon som tävlar får man en bil som körts hårt men som å andra sidan oftast underhållits kontinuerligt. Innan man köper bilen så kolla på den så att den ser fräsch ut. Jag hade också valt att skruva sönder hela bilen, då lär man sig bilen och så ser man vilka delar som behövs byttas.

Köpa RTR?

Ett annat alternativ är RTR (Ready To Run). Många är kritiska till dessa bilar men min erfarenhet är att de är bra bilar för att snabbt ta sig in i hobbyn och komma igång och köra. På 2WD fronten finns det tyvärr bara en RTR som jag tycker fungerar och det är Associateds B4 2WD Buggy Ready-To-Run. Vi har en kille på klubben som köpte den i somras och vad jag förstått är han nöjd. Pratade också med en kille i somras som kör i Trelleborg och han var också nöjd. Det som inte riktigt håller i längden på dessa bilar är motor/fartreglage och sändare/mottagare, men det kan man uppgradera efter hand.

Ett annat alternativ är Kyoshos Lazer ZX-5 4WD RDS, den kommer dessutom i bortslöst nu och heter då Kyosho Lazer ZX-5E Team Orion BL. Men då är det 4WD. Det är en del på klubben som kör den och de verkar väldigt nöjda.

Vilken utrustning skall jag välja till bilen?

Det är inte nödvändigt att köpa de dyraste racinggrejerna direkt. Om det någonsin är det. Mycket utrustning kan man med fördel också köpa begagnat eftersom det inte slits så mycket.

Satsa på en laddare som klarar LiPo direkt. Även om man inte kommer köpa LiPo nu så har man möjligheten att köra den tekniken längre fram utan att behöva köpa ny laddare. Swallow EQ har jag använt på race och den är helt okej. Väldigt många har den. En fördel är att den kan kopplas direkt till 220 v, så man behöver inte köpa en extra strömkälla.

Skall man komma igång och köra klarar man sig på 2 till 3 accar. Skall man tävla behöver man helst 5 accar (om det gäller LiPo räcker 2 stycken). Själv hade jag 3 accar under hela tävlingssäsongen 2008 och det gick bra (även om jag nog slet lite väl mycket på mina accar).

Köper man inte RTR och behöver köpa motor och fartreglage så satsa på borstlöst direkt. I längden blir detta billigast. Min erfarenhet är också att importörerna i Sverige inte längre tar hem kolmotorer man kan köra tävlingar med.

2.4 GHz radio är enormt smidigt eftersom man slipper bekymra sig över kristaller. Dock blir det en ganska dyr investering. Den billigaste radion Futaba 3PM 2.4 GHz rattradio kostar cirka 2400 kronor och till den följer det inte med några servon (kostar runt 400 kronor, men skall man ha ett bra Futaba servo är man uppe i 1000 kronor). Detta skall jämföras med Futaba Megatech 2PL 40MHZ AM rattradio som kostar cirka 800 kronor och då medföljer två servon.

På Kullagergrossisten hittar man billiga verktyg som gör det roligt att mecka.

Vällkomna till världens roligaste hobby!

9203 besökare

9203. Så många besökare på RCbuggy blev det år 2008. Tack för förtroendet! Superroligt att så många av er har hittat bloggen och att ni återvänder tillbaks. Inför 2009 har jag många nya idéer som ni kommer märka på bloggen efterhand. Redan idag publicerar jag ett inlägg om vägen in i miniracing, vilket jag också planerar att följa upp. Det finns många i Sverige som vill komma igång och köra och tävla el-buggy. Jag hoppas att mina inlägg kan hjälpa er en bit på vägen.

Jag kommer att fortsätta rapportera om min egen utövning av miniracingen. 2009 hoppas jag kunna fortsätta träna regelbundet och åka på tävlingar. Jag har till sommaren planer på att dubbla och inte bara köra 2WD utan också 4WD. Vi får se hur det blir med det. Den 12 januari går jag på föräldraledighet, skall vara hemma med min son Albert. Skall bli riktigt roligt! Vi skall hänga fram till september när det är planerat att han skall börja på dagis. I maj kommer jag dock att börja jobba på halvtid. Efter att ha varit arbetslös ett tag har jag blivit erbjuden ett jobb på min gamla arbetsplats vid Etnologiska institutionen, Lunds universitet. Detta betyder att jag och min familj kommer lämna Stockholm och flytta ner till Skåne. Kommer att fortsätta att köra för MHF Skarpnäck 2009, men sedan är det öppet.

God fortsättning på raceåret 2009!