Recension II

Etnologen Jochum Stattin har skrivit boken ”Hobbyentusiaster och folkhemsbyggare” som handlar om människors hobbyvanor. Det är en bok som inte alls behandlar radiostyrda bilar men en bok som ger värdefulla perspektiv på fenomenet hobby. Vill starkt rekommendera boken och samtidigt presentera en kort text om vad Stattin kan lära oss om vår specifika hobby.

Boken är indelad i tre huvudkapitel där det första kapitlet behandlar ämnet ”När hobbyn blev hobby”. Stattin tar sin utgångspunkt i hur människor i efterkrigstidens Sverige kom att få allt mer fritid och delvis bättre ekonomiska förutsättningar. Från statligt håll uppfattades detta som ”fritidsproblemet” där man önskade att människor skulle ha en meningsfull och utvecklande fritid. Tillsammans med idrottsrörelse och folkbildning blev hobbyverksamhet något som skulle stimulera inte bara människor utan hela samhället. Hobbyverksamheten växte sig stark under 50- och 1960-talet med nystartade hobbytidningar, framväxande hobbyorganisationer, utställningar och tävlingar.

Enskilda personer var också centrala i denna utveckling. Stattin lyfter till exempel fram Sven Wentzels som från mitten av 1930-talet tävlade med modellflyg och även startade hobbyaffären Wentzels i Stockholm (grundad 1934). De blev pionjärer inom sina respektive hobbys. I kapitlet får vi också en kort inblick i de modellracerbilar drivna med explosionsmotorer som kom till Sverige, från USA, i början av 1940-talet. Andra världskriget kom dock i mellan och det var först mot slutet av 1940-talet och i början av 1950-talet som denna hobby växte. Och kanske är det i dessa modellracerbilar från 1940-talet som fröet till miniracing som hobby finns. Under 60- och 1970-talet kom slotracing (spårstyrd miniracing) att bli populärt i Sverige med permanenta träbanor runt om i Sverige och i början av 1970-talet började så de första radiostyrda bilarna komma från USA. Men för att denna tekniska utveckling skulle få fortgå krävdes samtidigt ett samhälle där det fanns förutsättningar för att utöva hobby. Det är ur detta perspektiv Stattins bok kan läsas.

I kapitlet ”Hobbyfolket” presenterar Stattin tre stycken hobbyutövare vars hobby kan sägas vara inriktad på samlandet på ett eller annat sätt. Vi möter dessa tre utövare i långa intervjuer och som läsare kan man finna en och annan likhet med sitt eget utövande. Samtidigt är det ett kapitel där Stattin konstaterar att det är svårt att prata om en gemensam hobbykultur.

Boken avslutas med kapitlet ”Hobbyentusiaster och folkhemsbyggare”. Här diskuteras ett antal centrala fenomen som blir synliga genom hobbyutövandet. Ett sådant fenomen som Stattin diskuterar är kopplingen mellan människors identitet och deras hobby. När våra yrkesidentiteter blir allt mindre centrala för vem vi är, kan istället våra fritidssysselsättningar bli centrala för vår identitet. På fritiden kan vi testa olika livsstilar. Genom hobbyn får vi inte bara en möjlighet att säga något om oss själva, utan också en möjlighet att ”bli något”.

Ett annat fenomen som Stattin diskuterar är hur hobbyn idag kommit att bli allt mer kommersiell. När allt fler blir intresserade av en hobby ökar också utbudet av varor och tjänster. Istället för att själva konstruera allt från grunden kan vi idag välja att köpa de ting som är kopplade till vår hobby. Denna konsumtion blir en viktig del av identiteten genom att vi kan komponera olika sorters rekvisita för att säga något om oss själva. Varför väljer vi till exempel ett visst bilmärke framför ett annat? Eller varför tycker en del att sändare från Sanwa passar deras livsstil bättre än sändare från Futaba?

”Hobbyentusiaster och folkhemsbyggare” rekommenderas starkt för alla som är intresserade av varför vi håller på med hobby.

Boken kan beställas från till exempel Adlibris.com.