Hobbymässa

Idag slogs portarna upp till Hobbymässan i Frescatihallen, Stockholm. En av utställarna är Sällskapet för Udda RC-bilar - S.U.R - där jag hittade Tamiyas gamla Audi Quattro Rally från 1983. Det var min första riktiga radiostyrda bil. Inte undra på att man blev lite nostalgisk. Utbudet på mässan för oss som tävlar inom miniracing är annars ganska magert. De flesta säljare på mässan riktar in sig på de köpare som ser radiostyrda bilar främst som en leksak. Men ett och annat guldkorn hittade jag hos de återleverantörer som fanns på mässan. Det som intresserade mig tänkte jag presentera här.

Västerorts RC presenterar sin bredda föreningsverksamhet inom radiostyrda bilar. De huserar ute i Lövsta och har dragstrip, en 1:8 bana för offroadbilar, en crawlerbana samt en bana för 1:10/1:16/1:18 offroadbilar. På mässan har de byggt upp en crawlerbana där man som besökare får prova på denna variant på RC. Mer information om klubben finns HÄR.

Kyosho har en stor monter med deras modeller, men relativt få tävlingsbilar finns med. Mikael Johansson - MHF Skarpnäck - har lånat ut sina tävlingsbilar och de finns för beskådan (Mikaels bilar kan man också läsa om HÄR).



Minicars har med sig en del prylar och bland det nya finns bland annat detta: Futabas nya rattradio 4PK 2.4GHz FASST, ställbart nätaggregat (5-15V och 0-15A) från Hop Wo och så en ny laddare från iMax, B6AC+ som har samma egenskaper som den gamla iMax B6 laddaren men nu med ett inbyggt 230V nätaggregat.


RaceCar Hobby har en monter med de produkter som de importerar till Sverige. Bland annat har de KO-Propo:s rattradior och i sin monter visar de den nya radion KO Propo EX-1 UR 40Mhz, som skall vara det billigare alternativet till KO-Propo EX-10 Helios. De importerar också stötdämparolja från Caster Racing där varje behållare innehåller 60 ml till samma pris som andra företags 40 ml-burkar.

RaceCar Hobby importerar även denna 4WD elbuggy vid namn Extreme M10 RTR. Den finns inte med på mässan men den skulle gärna jag vilja titta på!

Och så finns tidningen Allt om hobby på mässan. Trots sitt enorma uppsamlingsområde får man ändå ge tidningsledningen en eloge för att de lyckas pressa in så mycket RC i tidningen som de ändå gör. Super!

Mässan fortsätter under Allhelgonahelgen och öppettider är: lördag 10-18 och söndag 10-17.

Läs mer på Hobbymässan.

Etiketter

Har nu skapat etiketter på alla mina inlägg på RCbuggy för att du snabbare skall hitta det du vill läsa om. I menyn på höger sida kan du snabbt hitta de olika etiketterna som tar dig till inläggen. Hoppas det kan vara till någon hjälp!

Nyheter från Kyosho Corporation och Pledger Corporation

No.30078 I december släpper Kyosho sin Lazer ZX-5 FS som byggsats. Lagom till jul med andra ord!

Den stora förändringen den här gången är placering av motor och batteri. Motor med huvuddrev har placerats så lång fram i bilen som det är möjligt för att få bättre viktbalans. Batterierna ligger också tre och tre, vilket sägs ge bättre balans i bilen. En annan förändring är att FS är 10 millimeter längre än tidigare Lazer-bilar. Skall ge bättre fäst över håligheter, något vi här i Sverige brukar ha en del problem med då våra banor snabbt blir uppkörda på tävlingar.

No.LA247 Kyosho släpper nu också en vingsats bestående av tre vingar för ZX5 och RB5. På deras hemsida skriver man: ”3-different shapes of wings included in the one set. Choose the best option to suit various road conditions” (Källa www.kyosho.com).

Men frågan är om inte den stora nyheten ändå kommer från "Pledger Corporation"! En framvingen till RB5:an. Min klubbkompis Calle Pledger har höstlov och har passat på att klippa lite lexan. Skall bli intressant att höra hur framvingen påverkar RB5:ans köregenskaper. Snyggt jobbat! Jag beställer två stycken på stående fot…

källa: callepledger.wordpress.com

Meckbord I

Visa mig dit meckbord så skall jag säga vem du är. Det kanske inte riktigt stämmer men nästan ändå. För det är rätt ofta en enskild förares meckbord under tävling ger en bild av vem han (eller hon) är. Det är här bilen står mellan heaten och det är här alla de andra prylarna står uppställda: laddare, urladdare, väskor och lådor, batterier, verktyg och så vidare. Det är också vid meckbordet som föraren har sina speciella föremål som man bara måste ha för att komma i rätt stämning inför heaten. Det kan vara en speciell läsk, något godis, en keps som man tar på sig inför körningen. Variationerna är oändliga och högst personlig. Av denna anledning är det konstigt att man inte läser mer om meckbordens magi i tidningar, på bloggar eller i forum på Internet.



”Following the lead of the best full-size racing teams, establishing a clean pit area is the first step towards successful maintenance” skriver Matt Benfield i Radio Control Car Manual. Och han har ju helt rätt! Att ha ett rent och väl organiserat meckbord under tävling underlättar hela tävlingsdagen. Ovan är en bild på mitt eget meckbord under RM:et i somras. Det är i början av dagen och alla ting är på sina rätta platser. Bilen är också hel och rengjord. Så här brukar det inte se ut mot slutet av en dag, när bilen är rejält skitig och alla verktyg ligger utströdda på bordet. Eftersom jag inte tävlat så länge så saknar också mitt meckbord en del saker som de flesta mer rutinerade förare har, som till exempel två laddare och handduk på bordet. Dock har jag lagt till med en måste pryl: kepsen. Den ligger oftast och skräpar på meckbordet mellan heaten men inför heaten är det kepsen som får mig att fokusera. Genom att sätta i accen i bilen och sätta kepsen på huvudet vet jag mentalt vad som gäller.

Meckbordet intar en undanskymd plats. Ingen pratar om den nya handduken man köpt eller vilken läsk man bara måste ha på alla tävlingar man åker på. Men det är ändå så att den mesta av tiden under en tävling spenderar vi inte på förarställningen, utan vid meckbordet. Det är här man ändrar bilens inställningar, det är här man byter det som gått sönder, det är här man laddar accarna, det är här man mentalt laddar inför heaten. Men det är också här man visar upp sina prylar. Det finns inget bättre ställe att skryta om sina exklusiva grejer man precis köpt eller sin sponsors nya laddare som vid just meckbordet. Här står också bilen stilla och är utan kaross så att alla kan ta god tid på sig att titta och känna. Som nybörjare lär man sig mycket av att bara gå omkring under tävling och titta och fråga. Det är oftast så man lär sig vilka verktyg som är nödvändiga att införskaffa, vilka laddare som är gångbara eller vilken set up som fungerar på den bana man är och tävlar vid.

Här nedan har jag publicerat fem meckbord tillhörande några av årets toppförare. Vilket meckbord som tillhör vilken förare får du själv lista ut. Skicka gärna ditt svar till mig. Om någon vecka publicerar jag rätt rad och vem som hade alla rätt. Skriv då gärna några rader om din relation till meckbordet och, om du har, skicka med en bild på ditt meckbord. Materialet sammanställer jag sen till ett inlägg om meckbordet här på bloggen. Maila mig på: kristofer_hansson_fotograf@hotmail.com

A. Ett av de renaste och exklusivaste meckborden den här säsongen. Alla prylar har sin exakta plats. Meckskåpet är min favorit. Tar liten plats och man hittar snabbt de grejer man behöver.

B. Är man rcbuggyförare i Sverige är det inte helt fel med handskar på tävlingar. Det är ofta kallt på vårens eller höstens tävlingar och kylan gör att man snabbt blir stel om fingrarna. Inget bra när man går upp på förarställningen och skall köra bil. Till nästa års utomhussäsong kommer handskar att vara ett tillbehör på mitt meckbord.

C. Det kreativa kaoset. Här har vi en förare som verkligen vill ha alla prylar på bordet. Och som dessutom har många måsten föremål: snusen, fläkten och musikspelaren.

D. Datorn har blivit ett måste för många förare. Här kan man spela musik och ha information om bilen lagrad. Handduk med den här förarens sponsor ligger också väl synlig.

E. Kaffet är centralt för många eftersom tävlingar börjar tidigt och man behöver hålla sig pigg och alert hela dagen. Den här föraren har också en set up-platta för att få inställningarna på bilen exakta.

Och så förarna:

Daniel Persson

Otto Ausfelt

Thomas Pettersson

Oskar Levin

PerErik Nordman

Hobbymässan i Frescatihallen

Till helgen börjar Hobbymässan i Frescatihallen, Stockholm. Har inte tidigare besökt denna mässa även om jag många gånger planerat att ta mig ut till Frescatihallen. I år skall jag försöka ta mig ditt när portarna slår upp på fredag.

Öppettider under helgen är: fredag 10-19, lördag 10-18 och söndag 10-17.

Läs mer på Hobbymässan.

Gråsäl

Just nu är det två udda skapelser på 4WD-fronten som har fångat mitt intresse. Det nygamla Team Durango blev nyligen ett bolag och man kan hoppas att deras coola 4WD skapelse här nedan kommer i produktion snart (källa RedRC). Redan 2007 rapporterade RedRC om deras nya bil. Den bilen har onekligen en del riktigt intressanta tekniska lösningar.

Bilden är hämtad från RedRC och genom att klicka HÄR kan du se fler bilder på bilen.



Fast frågan är om inte "Grayseal Concept" fråm Team Azarashi är ett strå vassare. Här kan vi verkligen prata om intressanta lösningar. Motorn placerad i centrum av chassit och accarna bredvidd. Hur man får ditt just accarna är för mig en gåta. Sen är ju namnet helt rätt. Att bara komma på att man skall döpa ett bilprojekt till ”Gråsäl” är ju genialt. Planerna är att bilen skall lanseras nästa vår.


Om framvagnen ser väldigt ren ut...

...så kan man knappast säga det samma om bakvagnen.

Intervju med Morgan inför Mellansvenskan

På lördag går startskottet för första tävlingen i Mellansvenska Elbilscupen. Jag skulle så gärna vilja vara med på startlinjen men är tyvärr uppbokad denna helg. Och det ser inte bättre ut än att jag även missar andra deltävlingen i Falun eftersom min syster fyller 30 år den dagen. Men jag skall väl snart komma igång med inomhuskörningen och får istället satsa på träning. Förhoppningsvis kan jag då återkomma och vara lite vassare i min körning. En som definitivt kommer att starta är förra årets fantom: 26-åriga Morgan Larsson som tävlar för SMK Dala Falun. Mailade över några frågor om Mellansvenska Elbilscupen till honom som han vänligen svarade på.

Morgan vid tävlingen i Trelleborg i somras.

Kristofer: Du är ju känd för att inte träna så mycket. Hur har din uppladdning inför mellansvenskan 08/09 sett ut?

Morgan: Jag har hunnit köra ungefär 10 ackar på Väst-8 än så länge. De har en ganska liten och teknisk bana, vilket jag tror ger mycket bra träning. Jag försöker komma ut dit så ofta som möjligt, det finns möjlighet att köra 2 gånger i veckan.

K: Vad tror du om årets startfält?

M: Intresset för buggy verkar ha ökat under utesäsongen. Både snabba nytillkomna samt gamla rävar syns bland anmälda till Bofors och Falun. Kommer nog gå fort i vinter, riktigt fort!

K: Vem mer än du kommer ha möjlighet att vara i topp tre?

M: Lars Jonsson, Janne Dahl, Peter Eriksson och PerErik garanterat! Sen finns det många wildcards, så vem vet…

K: Skall du försöka köra alla tävlingar?

M: Ska försöka åka på de flesta, men får se hur det blir med de som är längst bort.

(Morgan bor numera i Göteborg, så det blir en bit att köra för honom.)

K: Har du hunnit träna på årets däck?

M: Ja, jag har kört cirka 10 ackar med mini pin.

K: Vad tycker du om dem?

M: Det är stor skillnad jämfört med taper pin. Däcket är hårdare och det är nabbarna som ger fästet. Inte lika mycket traction roll tendenser.

K: Vilket ilägg kommer du att köra i bakdäcken?

M: Jag kör med Proline och Losi inlägg från gamla däck. Jag har också provat att soppa däcken, men det blev ingen skillnad i fästet.

K: Vilka framdäck kommer du att köra? Och vilket ilägg har du i dem?

M: Jag kommer köra med ribbade framdäck, har testat några olika. Kommer nog köra Losi eller Panther lågprofilsdäck. Vet inte vilka inlägg det är i dem. Även provat mini pin framdäck, men de gav alldeles för mycket fäste!

K: Kommer du soppa framdäcken?

M: Jag kommer soppa framdäcken med CS-high grip.

K: Har du gjort några vinnande ändringar på din bil sedan RM:et i Skarpnäck?

M: Nej, egentligen inte, har dock laborerat en hel del med olika inställningar.

Morgan kör med en hemmabyggd bil som består av en Kyosho RB-5 framvagn och en Kyosho Lazer ZX-5 bakvagn. Ett hemmabyggt chassi sammanbinder dessa. Motor och reglage är SpeedPassion GT-LPF samt Trinity DUO 5.5. Han använder ett KO-Propo 2413 lågprofilservo och radion är en gammal Futaba Megatech PCM med Spektrum modul.

K: Vad är fördelen med att ha motorn mittmonterad när man kör på nålfilt?

M: En mittmonterad bil går bättre i kurvorna på grund av att den har en mer centrerade massan. Dessutom lyfter den inte framvagnen på samma sätt under gaspådrag som hos en konventionell 2wd. Det jag har märkt är att bilen går bra när man har tillräckligt med fäste till exempel på astro eller nålfilt. Däremot fungerar den inte lika bra när fästet är begränsat. Den hoppar väldigt fint också.

K: Någon hemlig set up du vill dela med dig för att få bilen att gå bra på nålfilt?

M: Mitt tips är hårda fjädrar och tjock olja i dämparna. Kör också med STOR vinge om du har problem med att bilen släpper i bakvagnen i höghastighetskurvor. Sen har jag shimsat ner kickupen på min bil något, men det är inget jag rekommenderar för 2wd med bakmonterad motor.

K: Varför var du så snabb förra året?

M: Många hade problem med inställningarna förra säsongen. Mitt hemmabygge visade sig gå riktigt bra redan första acken, den var väldigt förlåtande. På grund av att bilen gick så bra så behövde jag inte pressa den så mycket för att hänga med, och kunde köra väldigt stabilt utan missar. Värt att notera är att jag körde med en 12*1 kolmotor och 5 celler, och var bland de långsammaste på rakan.

K: Har du några stalltips till en nybörjare om hur man blir snabb inomhus?

M: Fråga andra, det gör jag hela tiden. Chansa inte i körningen, försök inte köra fortare än du kan, det kostar att ligga på tak.

Tack Morgan och lycka till på vinterns tävlingar!

Morgans RC-Karriär: Tävlade i buggy 1992 till 1999 i det som då hette Sommar- respektive Vintercupen och som gick i nedre norra regionen. Har sen dess haft uppehåll på grund av studier, men började köra igen förra vintern.

Recension I

I våras kom det anrika bokförlaget Haynes Publishing ut med en bok om miniracing skriven av Matt Benfield: ”Radio Contral Car Manual. The complete guide to buying, building and maintaining”. Det hör inte till vanligheterna att påkostade böcker om miniracing släpps, så det fanns egentligen ingen tvekan att denna bok borde finnas i min bokhylla. För er som inte köpt den ännu kommer här en recension av boken.

Radiostyrd bil som hobby innefattar en mängd olika grenar. Allt från seriös racing på internationell nivå till att köra med en monster truck i ett sandtag. Att skriva om den här hobby kräver därmed att man tänker igenom vad man skall skriva om eftersom man inte kan behandla allt. Benfield väljer i sin bok att fokusera främst på miniracing, alltså tävling med radiostyrda bilar. Han har också valt att begränsa sig mot de tävlingsformer som finns upptagna i BRCA (British Radio Car Association). Trots begränsningen finns det mycket matnyttigt som även kan intressera den som kör andra typer av radiostyrda bilar.

Benfield gör ett seriöst försök att vara mycket grundlig i att introducera läsaren i miniracing. Så börjar han med att definiera vad den här hobbyn går ut på och följer upp det hela med ett inledande kapitel om hobbyns historia. Därefter följer ett kapitel där olika typer av bilar presenteras samt viktiga råd till den som för första gången skall köpa en radiostyrd bil. Det är ett kapitel där han vurmar för RTR-bilarna (Ready-to-run). Efter att bilen är köpt skall den byggas ihop och följdriktigt handlar kapitel 3 om detta. Här finns många tips på vilka verktyg man bör ha, hur man limmar däck, målar sin kaross, får bilen att starta och så vidare. Kapitel 4 och 5 behandlar sen allt runt bilen. Hur rengör man den? Vilka uppgraderingar kan vara viktiga att göra? Hur bygger man ihop battericeller till accar? De två kapitlen behandlar också på ett väldigt bra och pedagogiskt viss hur bilen kan ställas in och vad sånt som toe-in och camber innebär för köregenskaperna.

När allt det här är genomgånget är det dags att köra. I kapitel 6 – Driving the car – diskuterar Benfield de aspekter som är kopplade till körningen. Det är ett kapitel som spretar något. Första delen behandlar hur man väljer radio, för att sedan följas av hur man skall köra snabbt i olika kurvor och hoppa rätt. Det handlar också om hur man skall tänka vid ett race. Kapitlet avslutas med en väldigt bra guide för att hitta fel vid radiostörningar. Personligen tycker jag att kapitlet skulle kunna delas upp i två kapitel med lite mer fördjupningar kring dels körningen, dels hur man väljer radio och vilka fel som kan uppstå.

I kapitel 7 och 8 blir det tydligt vad bokens syfte är: att introducera nya människor att börja tävla med radiostyrda bilar. I kapitel 7 – Going racing – ges en kort inledning för vad man skall tänka på när man åker iväg på tävling. Resten av kapitlet presenterar sedan kortfattat de olika klasserna som finns. Bokens avslutande kapitel håller sig sedan till banan och beskriver hur man bygger och underhåller olika typer av banor.

Längds bak i boken finns ett antal appendix där jag framför allt gillar den långa listan med rc-ord som Benfield satt samman. Eftersom man ständigt läser en massa om miniracing på engelska kan det vara bra att ha möjlighet att slå upp sådana ord som man förmodligen har svårt att hitta i en vanlig engelsk ordbok. Här finns också lite coola uttryck som man kan lära sig, som till exempel ”Hooke up” (vilket är amerikanskt slang för en bil som får bra grepp på banan).

Boken är välskriven och pedagogisk och det finns massor av snygga och nytagna bilder på radiostyrda bilar i action. För den som är helt grön på hobbyn är detta verkligen en bok som ger en massa viktig kunskap in i hobbyn. Om man läser boken vill jag lova att man slipper göra många av de nybörjar fel som alla vi andra har gjort. Även den som har hållit på ett tag med miniracing eller andra typer av radiostyrda bilar ger Benfield en massa småtips som gör det så mycket roligare att underhålla sin bil eller köra den. Jag hade stor behållning av att läsa den.

Trots att Benfield har snävat in på ett specifikt område inom radiostyrda bilar kan jag tycka att en del kapitel hade kunnat tas bort till förmån för att andra kapitel skulle kunna utvecklas och fördjupas. Kapitel 1 om historien kring radiostyrda bilar är roligt men alldeles för kort. Det finns också ett för stort fokus på den engelska utvecklingen av hobbyn. Det hade varit roligare om Benfield hade tagit bort kapitlet och istället använt det för att skriva en seriös bok om hobbyns historia. Jag är också väldigt tveksam till kapitel 8 om hur man bygger och underhåller banor. Eftersom det är en bok som i så hög grad vänder sig till nybörjaren hade det varit bättre att fördjupa sig i till exempel hur man bygger en bil eller hur man väljer utrustning till den. Att beskriva hur man bygger en bana känns nog lite avlägset för den som är i färd med att köpa sin första RTR-bil.

Trots min kritik tycker jag det är en bok som är värd att köpa. Man behöver inte läsa igenom hela utan kan ha den som ett uppslagsverk när man behöver veta mer om något. Sen är det ju också lite coolt att kunna ha en bok om radiostyrda bilar i bokhyllan.