Man vet att sommarsäsongen är slut när…

Man vet att sommarsäsongen är slut när...

...man börjar fixa inomhushoppen inför vintersäsongen.

Man vet att sommarsäsongen är slut när...

...man börjar skruva sönder hela bilen för att bytta ut slitna och trasiga plastdelar.

Det går säkert att köra ett tag till utomhus men nu har i alla fall jag bestämt mig för att jag vill börja nöta ”carpet”. Har av denna anledning börjat skruva sönder bilen och byta ut en och annan plastdel. Har också beställt den stora uppgraderingen UMW510 till RB 5:an. Det blir nya bärarmar, lägre stötdämpartorn bak och så vidare. Skall tydligen funka extra bra när man kör inomhus på nålfilt.

Men innan vintersäsongen börjar vill jag sammanfatta sommarsäsongen. För det första måste jag säga, eller skriva, att det har varit enormt roligt att återigen få komma igång med min gamla hobby. Jag har lagt ner mycket tid denna sommar på hobbyn och jag känner verkligen att jag kommit in i både meckandet, körandet och tävlandet. Det skall bli roligt och stimulerande att få utveckla alla dessa delar under vintern. Men framför allt har det varit roligt att få göra så många nya bekantskaper med miniracingförare runt om i Sverige. Jag hoppas att vi ses snart igen!

Här kommer min miniracingsommar i rubriker:

Roligaste 5-minutersracet
Var helt klart fajten med min klubbkompis Rolf Karlsson i första C-finalen på tävlingen i Falun. Det var så tajt och jag var så koncentrerad. Rolf slutade den gången som vinnare och jag kom inte i mål på grund av att motorn brann upp. Men vilket race!

Största huvudbryet
Banan i Trelleborg. Efter tävlingen där drömde jag mardrömmar om underlaget och om hoppen. Var helt enkelt tvungen att återvända senare under sommaren och ta en personlig fajt med den banan. Kristofer/Trelleborg: 1-1.

Största besvikelsen
Att jag inte hade tränat på bakdäcken Losi Studs innan RM:et. Kom aldrig in i körningen på RM:et med de bakdäcken och körde mest och greppvälte. Varför tränade jag inte på de däcken när jag hade möjlighet?

Största överraskningen
Min sjätteplacering i Sjöbo. Hade verkligen räknat med att bli sist och frånåkt av alla, men det blev jag inte. Kanske all träning har gett resultat!

Mest av allt
Har räknat ut att det blev cirka 150 acc under sommaren. 15 gånger tog jag mig till ”Green Hill” och körde sammanlagt 58 acc där. Sen blev det ytterligare 24 acc på banor nere i Skåne och på diverse hemmagjorda banor lite här och där. Blev också 6 tävlingar.

Minst av allt
Min budget. Lyckades genomföra en massa tävlingar och samtidigt skaffa alla racingprylar utan att ruinera mig.

Knepigaste teknikproblemet
Min swallow-laddare som ”falsk-peakade” sig sommaren igenom och gjorde mig galen. Det fanns tävlingar där jag startade om den laddaren minst fem gånger per laddning. På RM:et drog jag sedan sönder kabeln som sitter mellan laddaren och accet. Vilket då kändes som pricken över ”i:et” på en svår laddningssommar. Men när jag sedan löddade om den gamla lödningen fungerade laddaren finfint och nu ”falsk-peakadar” den aldrig. Fan ta mina lödningar!

Mesta första hjälpen
Måste ha varit när Morgan Larsson lånade ut sin motor när jag själv bränt min enda i C-final 1 i Falun. Det hade varit en lång och tung resa hem om jag inte hade fått köra de två sista finalerna. Fem toast till Morgan.

Mesta bärandet
Det kan inte ha funnits någon miniracingförare i hela Sverige som har släpat väskor som jag den här sommaren. Det har varit buss till alla träningar på ”Green Hill” och tåg ner till Skåne med värsta packningen! Men vad gör man inte för att få köra lite rc-bil! Får väl gå till sjukgymnast hela vintern för att rätta ut ryggen.

Skönaste känslan
När RM:et var klart på söndagskväll och alla verkade vara nöjda med tävlingshelgen. Det var så roligt att träffa alla, uppleva adrenalinet i depån och titta på grymt bra racing! Vi ses nästa sommar (eller kanske redan på Mellansvenska Elbilscupen).